Tsunamin i Västmanland

.
Som en tsunami i valkampens inledning drog skogsbranden genom de västmanländska skogarna i förrgår. En död och en illa tilltygad, massor av skog och en del fastigheter nedbrunna - totalt kaos i organisationen och i relationen till allmänheten så här långt - trots ett hisnande dyrt och ineffektivt släckningsarbete.

En sak som slår en är ju hur den enorma resursen lokalradion som kunde ha nått alla nästan överallt i området inte utnyttjades alls. Det kan ifrågasättas om inte räddningsledningen borde haft direkt tillgång till lokalradion för unison information till allmänheten. Då skulle allmänheten ha sluppit få så många versioner och generationer av information. I ett så snabbt förlopp som i förrgår måste räddningsledningen kunna ändra sig. Men alla skulle hela tiden haft tillgång till den senaste informationen.

Förutom utbildningen av brandbekämpare, som uppenbarligen brister, finns nog en stor del av felet i hur man övar inför sådana här kriser.

Vi påminns återkommande i media om att det är den största skogsbrand Sverige drabbats av i modern tid. Men vi blir inte lika noggrant påminda om att den inte alltid varit stor. Den började som en liten brand. Hade den blivit adekvat omhändertagen skulle den aldrig ha blivit stor.

Men det rekordet är lätt att slå. Det är egentligen inte svårare än att missköta även nästa skogsbrand som uppstår i varmt och torrt väder. Med beaktande av Sveriges allmänna färdriktning är det bara en tidsfråga innan det kommer att ske.

Alla i räddningsetablissemanget tycks nu vänta på de vattenbombande flygplanen från Italien och Frankrike med samma förväntan som små barn väntar på jultomten. Men små barn måste så småningom växa upp och erfara att det inte är tomten som kommer med julklappar till alla barnen. Det är fara värt att våra politiker och räddningsbyråkrater också måste växa upp så småningom och upptäcka att de vattenbombande flygplanen inte nödvändigtvis lyckas släcka alla bränder. De släcker ju inte bränder i Italien och Frankrike heller - de släcker opinioner. De är ett show- och Disneyspektakel med vars hjälp politiker visar allmänheten att man verkligen gjort ALLT som går att göra för att släcka branden. Vi måste därför fråga oss vad vi vill uppnå. Vill vi ha ett fungerande brandskydd eller vill vi ha ett sämre, men ett som ändå lurar allmänheten att man gör allt som kan göras?

Fram till 1960-talet kunde varenda kronojägare i Sverige sköta skogsbränder. Nu har de flesta av dem dött bort och det finns inte så många erfarna hyggesbrännare kvar i Sverige. Men de finns trots allt. Deras kunskaper tas dock inte till vara eftersom räddningstjänsten utbildas av stadsbeduiner att tro att man släcker skogsbränder med vatten. Och minst en generation har vuxit upp med de tröstlösa men flashiga filmerna från Discovery visande hur man försöker släcka i USA och Sydeuropa där man inte kan sköta skogsbränder som vi kan, eller kunde, i Sverige.

Inte heller vattenbombarens liv är alltid underbart. De franska planen har i skrivande stund anlänt. Men de italienska är numera i Italien trots att det tidigare meddelats att de är i Polen. Det kan man kalla språkförvecklingar av kaliber. Såvida det nu inte är navigationssvårigheter. För navigationssvårigheter lär det kunna bli i brandröken. De flesta helikoptrar kunde exempelvis inte flyga igår.

Den som ska ansvara för alla dessa helikoptrars och flygplans rörelser i de ibland svåra siktförhållandena kan ha anledning att sova lätt om inte verksamheten bedrivs u.p.a.

Hur mycket har den här katastrofen till släckningsarbete kostat? Inte lär det bli billigt. Då hade det blivit mycket billigare att anlita en eller flera erfarna kronojägare och några entreprenörer och skicka hem brandkåren. Det hade med stor säkerhet blivit bättre.

När man i Aktuellt 21 igår fick höra vilka slogans försvarsministern plockat upp nu senast, fylls man inte av någon tillförsikt om att det ska bli bättre. Hon har visserligen koll på att inget av de nordiska länderna har några vattenbombare, men hon tycks inte förmögen att dra slutsatsen, att det kan betyda att de övriga nordiska länderna inte behöver några, eftersom de inte har låtit kompetensen sjunka i fråga om skogsbrandbekämpning.

Politiker väljer alltid lättaste vägen ut. Alltid en enkel lösning. Ofta är det dessutom en bedräglig vision som förmedlas med syfte att föra väljarna bakom ljuset. När tågen står stilla för att rälsen och kontaktledningarna är utslitna ska politikerna köpa snabbtåg. När kunskapen på brandbekämpningsområdet förslummats ska de köpa vattenbombande flygplan. Zebran är ett randigt djur, ränderna går aldrig ur…

Dödens Väntrum onsdagen den 6 augusti 2014
Mikael Styrman
.