Vattenbombaren - porten till paradiset?

.
Från flera håll lanseras nu vattenbombande flygplan som lösningen på ett dysfunktionellt räddningsväsendes oförmåga att hantera skogsbränder.

Det är klart att deras kapacitet att bära vatten är större än mindre helikoptrars. Men är det verkligen lösningen?

Det som blev den största branden i modern tid började som en gnista som sedan missköttes. Nu blev det bara en brand vilket nästan är märkligt med tanke på förutsättningarna. Det kunde lika gärna ha blivit tre, fem åtta eller tolv eller kanske 25 utspridda över landet.

Att brandförsvaret numera inte kan hantera skogsbränder är uppenbart. Men, om man istället för att få fason på kompetensen inom brandförsvaret ska köpa vattenbombande flygplan bör man först ta ställning till ett antal frågor:

Hur många behövs det för att hantera en stor brand i svåra förhållanden?

Hur många samtidiga bränder ska man kunna hantera?

Vilka områden ska försvaras och vilka ska överges?

Jag tror inte att dessa flygplan delas ut gratis. Tvärtom är de så dyra att om man köper dem förbrukar de investeringsutrymme som utesluter andra angelägna investeringar. Dessutom blir följden att de kommer att ställas upp i tätortsnära (läs: Stockholm) områden och glesbygden och skogslänen får ännu sämre brandförsvar. Ur skogsbrandsbekämpningssynpunkt är de förmodligen en gökunge.

Dödens Väntrum onsdagen den 6 augusti 2014
Mikael Styrman
.