.
Att försvarsminister Karin Enström gjorde en ”Bosse Ringholmare” i Uppdrag Granskning, strax innan valet, är svårt att tolka på mer än ett sätt.
Att regeringen inte avsåg att göra annat med anledning av KTH:s skumraskaffärer med Kina än att kalla till sig FOI:s generaldirektör Lind och dessutom omedelbart godtog generaldirektörens ord som sanning, utan att ha utrett frågan, betyder att det som skett har ägt rum med regeringens välsignelse, kanske även på regeringens initiativ.
Det betyder troligen också att generaldirektören inte har gått med på att ikläda sig rollen som regeringens syndabock. Skulle FOI ha skenat på egen hand skulle regeringen naturligtvis inte ha varit så tam. Då skulle man med största säkerhet gripit tillfället att visa sig dådkraftig och rättrådig och gjort processen kort med FOI:s generaldirektör.
Någon, uppfylld av fixarens och fifflarens dådkraft, men med ett förstånd som inte räcker längre än näsan når, tyckte att det var en god idé att låta KTH vara bulvan i de bannlysta affärerna. KTH fick väldigt bråttom att dra undan fingrarna när frågan väl blev offentlig. Fattas bara annat. Även KTH riskerar att bli lyst i bann och utestängd från alla stora internationella samarbeten. I den akademiska världen där anseende anses ha så stor betydelse skulle det kunna ta decennier för KTH att komma igen. Om det alls skulle vara möjligt.
Det var med blandade känslor man såg och hörde KTH:s medarbetares undanflykter. Med viss besvikelse konstaterade jag att man försökte fortsatte mörkläggningen och med viss glädje konstaterade jag att man inte ljög på ett trovärdigt sätt. Roligt att det ännu finns folk i den akademiska världen som inte är sådana durkdrivna lögnare att det inte går att förstå att de ljuger. Den som bestämde sig för att använda KTH som bulvan, och var i position att driva igenom det, är av allt att döma en fullblodspsykopat som tillgodoser egna intressen, utan hänsyn till hur det går för andra.
Och som vanligt går skurkarna och ynkryggarna i rättsmaskineriet och gömmer sig.
Dödens Väntrum onsdagen den 17 september 2014
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar