.
(Uppdaterad 20/10, kl 12:38)
I november 2008 skrev jag här på bloggen om de hisnande affärer Fortum ägnat sig åt i Ryssland i februari 2008. Affären föreföll rent absurd. Det var svårt för en utomstående att dra någon annan slutsats än att Fortum var utsatt för en jättesvindel. Redan i november 2008 kunde man se hur kostnaderna för affären skenade.
Att drygt halvstatliga finska Fortum överhuvud taget gav sig in i Ryssland föreföll ytterst märkligt. Redan då var det känt att nästan alla som investerade i Ryssland löpte mycket stor risk att få investera, men efter investeringsfasen bli berövad sin investering. Stor försiktighet var därför påkallad vid alla investeringar i Finlands östra grannland. Ändå gav sig ett redan tungt skuldsatt Fortum in i en jätteaffär bakom Uralbergen och man gick all-in.
Finland är ett litet land. I många avseenden jordnära och ansvarsfullt skött i jämförelse med Sverige. Men i åtminstone ett avseende är det finska systemet tveksamt. I de stora statliga företagen finns en tradition av att samla alla - även oppositionen. Man samlas i bastun, gärna horhusets bastu, och super skallen av sig. Man genomför för uppdragsgivarna, de finska skattebetalarna ibland fullständigt vansinniga affärer samtidigt som man delar på kick-backen, på mutorna. Tack vare att alla är med finns ingen kritik, ingen kommer att granska affären. Så har det även gått med Fortum.
Nu har Fortum sålt sitt norska nät. Man har även sålt, eller är på väg att sälja, sitt svenska nät. Det ligger i farans riktning att det ryska projektet suger musten ur Fortum samtidigt som finska massmedia tiger om vad som pågår.
Den ryska katastrofen går inte att sälja, åtminstone inte om man vill få tillbaka pengarna. Den går att överlåta till ryska maffian, men förmodligen ganska billigt. Och hur lönsam investeringen ska bli avgörs av vem då? Jo, ytterst av VP själv förstås. Den som har goda relationer med VP kan nog bestämma priset på Fortums katastrof själv, sen när Fortum har investerat färdigt.
Finland är ett litet land i vilket praktiskt taget alla i samhällseliten känner varandra. Det kan vara bra, men i detta sammanhang är det dåligt. Nokia som drog den finska ekonomin har kraschat. Finska staten är i det närmaste konkursmässig och Finland är i depression. I Stora Enso, pågår mångmiljardsvindlerier vilka tillåts fortgå, utan granskning, trots att de är allmänt kända. Det är svårt att frigöra sig från tanken att missriktad lojalitet får styrelseledamöter, mediafolk och andra att tiga om missförhållandena inom Stora Enso. Fortum är till mer än hälften ägt av finska staten vilket mot bakgrund av rådande läge i Finland naturligtvis dämpar viljan till räfst och rättarting.
Mot denna bakgrund och mot bakgrund av de speciella förutsättningar som gäller för företagande i Ryssland finns det naturligtvis anledning att fråga sig vad som finns kvar av Fortum? Vän av ordning undrar även vart Fortum är på väg? Vad finns det kvar av Fortum efter försäljningen av de norska och svenska näten och vilka försäljningar står på tur? Vilket är sambandet mellan investeringarna i Ryssland och försäljningen av de norska och svenska anläggningarna? Finns det luft för många miljarder i balansräkningen i Fortum liksom i Stora Enso? Och varför tiger finska media…? Det inger stark oro. Det är ju som bekant så, att de stora problemen tiger man om i den offentliga verksamheten...
Sonera tvingades finska staten skänka till Telia efter svindlande affärer, som sedan fortsatte i Telia Sonera. Hur länge har finska staten kvar Fortum?
Södertälje måndagen den 20 oktober 2014
Mikael Styrman.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar