.
Håkan Löfven är i USA och träffar svenska hockeyspelare. Åtminstone om man får tro svenska tidningar. Bland annat har han träffat Henrik Lundkvist. Kanske för att försöka övertala honom att komma till Modo och Örnsköldsvik med sina pengar och hjälpa nationalsocialdemokratin att sanera Örnsköldsviks affärer?
Metanolsvindlerierna i Tanzania och andra viktiga kommunalpolitiska uppgifter och miljardsvindlerier och nationalsocialdemokratiska framgångar har gjort Övik till en av landets mest skuldsatta kommuner. Det behövs verkligen många svenska hockeyspelare som är villiga att komma hem, och låta sig plundras av kommunen, för att trygga det nationalsocialdemokratiska maktinnehavet.
Men allvarligt talat - vad gör Löfven i USA? Är han där och försvarar självständig svensk politik eller är han där och kryper och låter sig hunsas?
Om han bara får träffa svenska hockeyspelare och perifera figurer i administrationen kanske han bör överväga att byta resebyrå eller att hålla sig hemma istället för att åka dit och bli hunsad. Det kostar att vara på topp. Likaledes att vara självständig. Men man måste visa att man menar allvar. Kanske är det dags att stänga spioncentralen i Luleå?
Södertälje torsdagen den 20 november 2014
Mikael Styrman
.
Inhämtar instruktioner?
SvaraRadera/m2
Löfven låter som ett eko av Obama när han snackar. Eller som stolpskottet Margot Wallström som yrade om ett revanchshistiskt Ryssland och att Putin skulle vara oberäknelig? Då har man inte lyssnat speciellt mycket på vad Putin sagt, eller köper man bara USA:s propaganda rakt av utan egen analys.
SvaraRaderaBenny
Svenska statsministrar förlorade sin tyska brytning i slutet av 1942, när den tyska armén frös fast utanför Stalingrad. Därefter tenderar alla svenska statsministrar att låta som ekon av amerikanska presidenter. Det är ett fenomen som åtminstone jag upplever att har förstärkts under senare tid.
SvaraRaderaNumera uppmärksammar även svenska journalister det amerikanska presidentvalet så mycket att man kan tro att vi är en amerikansk delstat.
Det är faktiskt rätt märkligt att surra om ett ”revanschistiskt Ryssland”. Utifrån ett historiskt perspektiv blir uttalandet närmast löjligt - om man kan sin historia. Sovjetunionen daljade i det närmaste egenhändigt upp Hitler-Tyskland, medan de allierade ägnade nästan hela kriget åt att ta sig från södra Italien till norra Italien. En desillusionerad och krigstrött nation, som kapitulerade tidigt hösten 1943 och därefter försvarades av vad man skulle kunna kalla en handfull kvarlämnade tyskar. De västallierades insatser under Andra Världskriget må ha varit strategiskt riktigt mot bakgrund av att Sovjetunionen bekämpade Tyskland åt dem, men deras taktiska insatser kan svårligen, annat än i undantagsfall, beskrivas som annat än pajaskonster - hela kriget igenom.
Enligt Oliver Stones serie ”The Untold History of The United States” tog Sovjetunionen sig egenhändigt an 200 tyska divisioner, medan de västallierade aldrig hade mer än 10 emot sig. Lika förbannat var ryssarna före till Berlin. Då hade ändå USA hela sin produktionsapparat opåverkad av kriget. Ändå har vår nomenklatura och våra massmedia gjort dumdryga och fräcka amerikaners historieskrivning till sin.
Nyss nämnda TV-serie fyller på ett eminent sätt upp de av amerikansk propaganda skapade luckorna i vår förljugna historieskrivning. Alla borde se den, helst redan i skolan, men mot bakgrund av den svenska underdånigheten visavi USA, får man väl vara tacksam för att den inte är förbjuden.
Long story short är det inte så lätt att veta som sådana uttalanden om Ryssland beror på ren okunnighet eller på svenskt kryperi inför den amerikanska krigsindustrin.