Norska Stortingets pris till Alfred Nobels och Joseph McCartys minne

.
Vi har sett det en längre tid nu. Hur nobelprisen ständigt är föremål för attack - ekonomisk och/eller politisk attack. Personer med inflytande över priset nyttjar inflytandet för egna syften eller personer och organisationer utanför den inflytelserika kretsen försöker påverka den inflytelserika kretsen.

Verkligheten är ju inte bara svart och vit. Det finns ju inte bara oetisk påverkan. Gränsen mellan etisk och oetisk är inte alltid lätt att dra. Men trenden är tydlig. Det blir alltid svårare att hålla mutor och otillbörligt inflytande borta från utnämningsprocessen.

Numera kan man ofta ana, men utan att direkt kunna påvisa, att utnämningsprocessen påverkats så att mer förtjänta pristagare får stå åt sidan, för sådana som affärsintressen i nobelbyråkratins relativa närhet har mer nytta av. På sikt undergräver det naturligtvis nobelprisens exklusivitet.

Norska stortingets pris till Alfred Nobels minne är kanske ett ännu tydligare exempel. Dess utnämningsprocess är så lyhörd för amerikanska intressen att det vore renhårigare att döpa om priset. Att man vill dra nytta av Alfred Nobels lyskraft är självklart. Men man kanske ändå kan ge priset ett namn som minskar ”false flag”-stämpeln som priset numera dras med. Kanske bättre att kalla priset

Norska Stortingets Pris till Alfred Nobels och Joseph McCartys minne.

Jag vill inte påstå att årets pristagare är ovärdiga. Men jag vill mena att de är valda med omsorg för att inte behöva ge priset till Edward Snowden. Utnämningen passar bra i det amerikanska militärindustriella komplexets krig mot muslimer. Så bra att priset åter befäst sin roll som en del av den amerikanska propagandaindustrin. En skymf mot Alfred Nobels minne.

Södertälje onsdagen den 10 december 2014
Mikael Styrman
.