.
Nu när vi ser effekterna av den amerikanska livsstilen, av överkonsumtion av jordens resurser, med olje- och annan råvarubrist väntande om hörnet och med global uppvärmning som troligen gör allt mänskligt liv omöjligt redan stampande i farstun - vad gör svenska politiker och samhällsplanerare då?
- Skeppsholmen, kamouflerat till ett Slussen-saneringsprojekt, görs om till en 6-filig motorled.
- En ny led, för transport av människor till ännu fler och ännu onödigare köpcentrum som kräver biltransport, byggs - dock nödtorftigt kamouflerat till en ”Förbifart Stockholm”.
- En ny våg av ödeläggelse drar fram över svenska småstäder. Den första var Konsum-bolsjevikernas som på 1960-1970-talen förvandlade nästan alla svenska småstäder till kommunistiska betongbunkrar, kopior av Klara-kvarteren i Stockholm, eller Berlin-muren om man så vill.
Inte ens i små städer kan snart pensionärer ta sig till affären och handla livsmedel utan bil. Den som behöver en liten lokal närbutik finner snart, som i Haparanda, att den utkonkurrerats av en utanför småstaden belägen hektarstor hangar som de knappt klarar att ta sig till, än mindre att ta sig runt.
Kort sagt: Man kopierar den amerikanska livsstilen, men först sedan man sett att den fungerade inte i USA heller.
Alla nämnda exempel har det gemensamt, att de ödelägger det lokala näringslivet och det lokala ekonomiska inflytandet till förmån för utsocknes, ofta utomlands, lokaliserade ekonomiska maktcentra.
Välbetalda industriarbeten försummas, läggs ned och försvinner, till förmån för lågbetalda deltidsarbeten inom handeln, inom vilken befolkningen förväntas försörja sig genom att sälja kinesiskt tingeltangel till varandra. Skräp som inte sällan går sönder första gången de används - ibland redan på väg hem från affären.
Vad är det som gör att samhällsplanerare och lokala politiker inte längre upplever sig företräda lokalbefolkningen utan istället har blivit utsocknes affärskedjors hantlangare? Är det mutkulturen som så totalt genomsyrar vårt samhälle numera? Har det blivit så att den som tillvaratar bygdens och uppdragsgivarnas intressen numera är en akterseglad bakåtsträvare medan den som går affärskedjornas, media och om man så vill maffians ärenden, väntar idel öppna dörrar? Kanske till och med karriären kan krönas med en regeringspost för den som på bästa sätt ödelägger sin hembygd?
Peter Kadhammar skriver en serie i Aftonbladet om detta vansinne som pågår - men ack så ängsligt och krypterat.
Södertälje torsdagen den 8 januari 2015
Mikael Styrman
.
.
I Sverige bygger man sedan länge städerna efter modell från USA där centrum bara består av kontor och i bästa fall de fina dyra butikerna, medan vanligt folk ska handla i enorma köplador utanför staden. I många små städer har detta vansinne lett till precis det du beskriver, ett ödelagt centrum utan folkliv, verksamheter eller butiker. Även större städer som Jönköping och Växjö har tömts på centrala bostäder och folkliv till förmån för kontor och stora varuhus på 60-talet. Tack och lov har trenden vänt och man bygger numera centrala bostäder i nämnda städer vilket kommer att vända trenden. I mindre städer med avfolkning har man inte den möjligheten som reportaget från Bollnäs visar i AB som exempel. Många mindre städer i Sverige är dessvärre dömda att avfolkas och förfalla om man inte skapar nya jobb och verksamheter lokalt som kan vända den negativa spiralen.
SvaraRaderaBenny