.
Färdiga planer för yttrandefrihetskampanj?
Vad var det som gjorde att ”Charlie Hebdo”-attentatet genast utvecklades till en yttrandefrihetsfråga? Och hur kunde det gå så fort? Nästan som om planen redan låg i skrivbordslådan, färdig att sätta i verket.
Är det verkligen en angelägen tryckfrihetsfråga att ha rätt att i kränkande former häckla islam? Någon kan tänkas invända att Charlie Hebdo häcklar alla? Visserligen, men det argumentet väger inte särskilt tungt, eftersom det är känt att religionen inte berör kristna tillnärmelsevis så mycket som många muslimer. Det är nästan bara i USA man numera hittar kristna fanatiker.
Protestantismen engagerar ingen
Protestantiska kyrkan berör ju ingen. Den får ju inte ens längre de döfärdiga att släpa sig till kyrkan. Till och med begravningarna har blivit en institutionaliserad och ointressant process, sedan vi har anammat den sydländska traditionen att flytta sorgearbetet dit där den avlidne senast var vid liv. Protestantiska områden är nedlusade med kyrkor som ingen använder, men som man inte heller så lätt får göra något annat av.
Katolicismen i moralisk upplösning
Inte heller katolska kyrkan förmår engagera. Präster som ska leva i celibat har ofta både en och flera familjer, drar runt i bygden som vore de häradsbetäckare och sätter på småflickor och småpojkar i sådan omfattning att kyrkan, åtminstone i USA, håller på att ruinera sig. Präster och biskopar åstadkommer skadestånd för pedofili i högre takt än kyrkan lyckas driva in pengar och andra tillgångar. Vatikanens finanser får emellanåt grabbarna på Wall Street, med sina Ponzi-schemes, att framtona som harmlösa praktikanter. Kristna vacklar numera i tron på skärselden och förutsättningarna för försäljning av avlatsbrev är därför inte heller goda.
Kyrkan separerad från staten
En förmodligen viktig faktor i sammanhanget är att de i huvudsak kristna staterna i Europa inte längre behöver kyrkan för att tygla folket. Om man, som ibland i muslimska länder, kan få armar och ben avhuggna, av snart sagt vem som helst, för att avslutningsvis få gå hem med huvudet under armen, om man glömmer att gå till moskén, tycks det befrämja en hög religiositet. Låg utbildningsnivå, isolering, bristfälliga kommunikationer och analfabetism tycks också befrämja religiositeten.
Charlie Hebdo-personalen offrades?
Nog tycks det som Charlie Hebdo varit finansierade av jänkarna med uppgift att underblåsa muslimkrigets expansion även till Frankrike. Kanske underskattade Charlie Hebdo-personalen risken? Jag tror att de helt enkelt blev blåsta av sina finansiärer. Det är i så fall inte första gången de tar sin hand från underhuggare när de gör mer nytta döda än levande. Jänkarna kunde bättre bedöma risken. Många tänker nog även tanken att jänkarna de facto påverkade hela händelseförloppet. Jag vet faktiskt inte i skrivande stund vad jag ska tro i frågan, men så mycket vet jag, att konstigare saker har de gjort. Som hemlig finansiär kan man påverka sådana saker.
Lämna 5.000-åriga kriget i Mellanöstern
Om araber ska flytta till Frankrike i stort antal har fransmännen, menar jag, rätt att begära att de lämnar sitt 5.000 åriga krig mot judarna kvar i Mellanöstern. Om de ska flytta till Frankrike ska de ta seden dit de kommer och lägga ned judehatet. Det är en självklar rätt som fransmännen kan kräva. Om muslimerna i Frankrike ska provoceras metodiskt är inte denna rätt lika självklar. Om fransmännen ska leva utan det arabisk-judiska 5.000-åriga kriget i vart och vartannat gathörn, bör man gå före och tygla de USA-finansierade provokationerna.
Media-attentat nu en vana
Mörkläggning av hetsen mot muslimerna är nog inte enda anledningen till den intensiva yttrandefrihetskampanjen efter attentatet. Franska media är, liksom svenska dito, omvittnat svaga mot politisk korruption och maffian. Inget av länderna har något fungerande rättsväsende som skyddar medborgare och näringsidkare från politisk-ekonomiska övergrepp med medias hjälp. Före det på snarlikt sätt framprovocerade attentatet mot Jyllandsposten var angrepp mot media tämligen ovanligt i Europa. Nu är det en vana. Varje oduglig, korrumperad eller grovt kriminell journalist, redaktör eller tidningsägare, kan räkna ut med lilla hjärnan, att ett fungerande rättsväsende som tyglar kriminaliteten i media, hur störande det än må vara, även skyddar media mot attentat, personliga målinriktade likaväl som mera allmänt mot företaget riktade repressalier, från förföljda eller plundrade medborgare.
Media-attentaten blir även profana
Att i avsaknad på ett fungerande rättsväsende själv träda i rättsväsendets ställe är naturligtvis inte förbehållet islamister, även om deras tröskel är lägre och deras handlingsberedskap är högre. Jag vill påstå att man har gjort just den här analysen inom media och därför drivit yttrandefrihetskampanjen i självförsvar, i syfte att påverka människor som skulle vara benägna att ta intryck av attentaten, i en riktning som är gynnsammare för de kriminella som infiltrerar våra media. Jag tror inte att det kommer att fungera. Ett politiskt-ekonomiskt korrumperat rättsväsende kan inte reparera sig självt. Våra politiker är föga benägna att göra något åt saken eftersom de själva nyttiggör sig korruptionen. Våra verkliga makthavare är de som undergrävt systemet och även i högst grad drar nytta av det. Jag kan därför inte se att det finns några krafter som kan driva utvecklingen i någon annan riktning. Attentaten mot media har därför med största sannolikhet kommit för att stanna och de kommer inte att begränsas till religiösa sådana.
Södertälje torsdagen den 15 januari 2015
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar