Blindbock eller flygplanskonstruktör?

.
Det brukar sägas, till försvar för vikten av att kunna sin historia, att den som inte vet var han kommer ifrån, vet inte heller var han är, eller vart han är på väg. Talesättet kan även appliceras på den nära historien eller på det vi med andra ord kallar för erfarenhet. Bristen på historisk återkoppling och avsaknad av tillvaratagande av beprövad erfarenhet rymmer sannolikt en stor del av förklaringen till att moderna trafikflygplan, ofta av Airbus tillverkning, antingen försvinner spårlöst eller dalar till marken likt höstlöv - i samtliga fall utan överlevande. Låt mig utveckla detta:

Den som har hunnit samla på sig lite erfarenhet kan förmodligen känna igen sig i det som följer. I början av 1960-talet var en bil som gått 15.000 mil ganska slut. En riktig skrammelburk. Bilarna hade ännu inte säkerhetsbälten, deformationszoner var ett okänt begrepp, dubbdäck kom i början av 1960-talet, vägarna var i dåligt skick, biltillverkningen ännu inte så utvecklad.

En bil som i slutet av 1960-talet hade körts 30.000 mil och ännu gick att använda väckte beundran och nästan vördnad.

På 1980-talet hade både vägar och bilar blivit bättre. Att bilar kördes över 30.000 mil hade blivit vardagsmat. En bil som hade kört 50.000 mil avslöjade sig genom att ha blivit mjuk i chassiet, men kunde ännu vara fullt fungerande.

På 2010-talet har elektroniken gjort sitt intåg i bilarna, på gott och ont. Allt, både nyttigt och onyttigt, styrs elektroniskt. Gaspedalen, som förr via en vajer påverkade förgasaren direkt, är nu elektronisk. Många gånger, och i kombination med långa tillverkningsserier, pressar det priserna på tekniklösningen, men begagnatköparen betalar ”priset”. Priset i det här fallet utgörs av att första ägaren har en bil som är fylld av finesser som är tillförlitliga upp till ca 15-20.000 mil, beroende på fabrikat. Begagnatköparen som tar över bilen därefter får räkna med att bilen kan hemsökas av otaliga abstrakta och intermittenta fel som kommer och går och gör att finesser, eller nödvändigheter, fungerar ibland, ibland inte. Jag som kör en tysk kvalitetsbil, som har gått lite över 12.000 mil, kan ibland råka ut för att det inte händer något när jag trycker på den elektroniska gaspedalen. Ibland piggnar den till efter ett tag, med ett ryck, ibland inte. Detta måste måste man som konstruktör ha kännedom och kunskap om, erfarenhet av och respekt för. Det är elektronikens baksida och förutsättningar. Förutom ålder och förslitning påverkas elektronikens tillförlitlighet av buggar till följd av komponentbrister, den mänskliga faktorn och uppsåtlig skadegörelse men även av störningar i strömförsörjningen och av yttre faktorer som exempelvis åska. Man kan inte som konstruktör ha erfarenhet av sådant om ens yrkesbana är kortare än den tid det tar för dessa brister att utvecklas och blomma ut. Men det räcker inte med det. Man måste också ha en företagsledning som inte består av ansvarslösa psykopater och/eller styrs av kvartalsekonomi.

När gaspedalen klickar i en bil är det en källa till irritation. I ogynnsamma fall leder det till en olycka.

När elektroniken klickar i ett flygplans styrsystem omkommer alla ombordvarande.

Dessa är förutsättningarna för användning av elektronik i flygplan och det är i mycket liten grad förenligt med hittills normala brukningstider för trafikflygplan om 40.000-60.000 flygtimmar, eller mer.

Den som ger sig på att konstruera invecklade tekniska produkter som flygplan, som dessutom är avsedda att användas under avsevärd tid, utan att ha dessa förhållanden klara för sig leker blindbock. Med vilken insats man leker blindbock behöver nog inte förklaras…

Södertälje måndagen den 20 april 2015
Mikael Styrman
.