De inbillade godhjärtade våndas med tiggarfrågan och folket demoraliseras

.
För hundra år sedan hade svenskarna förmågan att lyfta sig ur fattigdom och armod. Då kunde man även hantera tiggarfrågan eftersom man lyckades bygga upp ett samhälle fritt från tiggeri. Idag har den förmågan fallit i glömska eller eljest förlorats. Vårt samhälle tycks idag vara värnlöst mot människor som vill exploatera vårt kollektiva dåliga samvete, för att vara födda av förfäder som valde att istället för att frysa ihjäl arbeta sig bort från nöden. Idag påminner den svenska gatubilden om skildringar från biblisk tid. Tiggare vart man ser och inte ens svenska tiggare, utan huvudsakligen rumänska tiggare, som en del svenska debattörer anser att vi är skyldiga att sörja för - med andra svenskars pengar givetvis. Med pengar som är avsedda att användas till att sörja för vård, skola och omsorg till vår egen befolkning.

Sent omsider börjar de inbillade godhjärtade inse att deras metod i tiggarfrågan, att gulla med människor som hellre tigger på gatorna än försörjer sig på annat sätt, inte fungerar. Eller rättare sagt, den fungerar - om målsättningen är att dra hit all världens tiggare, och annat löst folk, som inte respekterar några sociala konventioner. Men om målsättningen är att vi inte ska fylla våra gator med tiggare och våra kommuners bostäder med icke-betalande hyresgäster, då fungerar deras metod inte.

Frågorna är svåra, för att inte säga ångestfyllda att hantera. Ingen politiker vill pekas ut i media som hjärtlös. Särskilt inte när det kan undvikas genom att sätta sprätt på andras pengar. Men något kan behöva göras. Invandringsnotan, som ännu förnekas i sten, skenar. 265 miljarder enligt nyss lagda budgetförslag. Pensionärerna får nog bereda sig på att äta foder som inte kräver tänder. Åtminstone pursvenska pensionärer. Och de lär inte äta så mycket. Det ser Anders Sundström till. Allt fler inser vad som är på väg att hända. Allt färre vill arbeta för att våra politiker ska kunna leka jultomte och föda all världens tiggare. Sjukskrivningarna ökar lavinartat. Kom sedan och säg att det inte finns något samband mellan dessa fenomen… Mer än ett decenniums arbete för att minska den svenska ”ohälsan” är utraderat.

Ingen politiker står ännu på barrikaderna för att ta sig i kragen och ändra politiken. Allra svårast torde det vara för vänsterpartierna som alltid kan göra vad dumt som helst för andras pengar. I migrations- och tiggarfrågorna överträffas de endast av folkpartisterna, som alltid lägger sig vinn om att vara de finaste av alla fina människor och de mest godhjärtade av alla godhjärtade människor, och som vanligt med andras pengar.

Den rödgröna regeringen har bestämt sig för att satsa 90 miljoner skattekoronor för att öka rumänska tiggares välbefinnande i Sverige. Bland annat ska man ordna skolgång i Sverige för tiggarnas barn, vilka de flesta idag lämnar hemma i Rumänien när de åker till Sverige för att ”jobba”. Det är inte självklart att syftet är att ragga tiggare till Sverige, men det kommer tveklöst att bli följden av stollarnas framfart. Som bekant fungerar den svenska politiken så, att alternativet till ett dåligt förslag inte är att slänga det i papperskorgen utan att istället lägga ett annat dåligt förslag. Därför vill nu Erik Ullenhag, fp, som är mest känd för att ha gjort ofantlig skada på migrationsområdet, tillsammans med partivännen Tina Acketoft, i Svenska Dagbladet, att pengarna ska användas för att öka de rumänska tiggarnas välbefinnande i sina hembyar.

Det finns hundratals miljoner människor som lider nöd i världen, kanske miljarder. Många av dem är människor som sliter hårt för att klara livhanken för sig själva och sina anförvanter. Det återstår att förklara varför just dessa rumänska tiggare, som satt i system att exploatera svenskarnas dumhet och dåliga samvete, skulle vara mer värda våra omsorger än alla dessa andra, sannolikt betydligt mer nödlidande människor.

Södertälje söndagen den 19 april 2015
Mikael Styrman
.