.
Nu är det akuta hjälparbetet avslutat i Katmandu, lagom till att den svenska staben etablerat sig. Nepaleserna vill nu att utländska hjälparbetare, som svenska MSB (Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap) antingen ska ge sig ut på landsbygden och hjälpa till där hjälpbehovet är fortsatt stort, eller åka hem. Det rapporterar Aftonbladet om idag, läs här.
Gement och otacksamt av nepaleserna? Svenskarna är ju inte utrustade för att ge sig ut i spenaten. Ännu mindre om det ligger en massa sten i vägen eller om man, hemska tanke, måste gå. Dessutom är ju hjälpbehovet, enligt svensk uppfattning, nog så stort på hotellen i Katmandu.
Nåväl svenskarna drar sig hemåt. Men man ska, enligt informatören Emma Trobeck på MSB, skicka experter på återuppbyggnad, något som svenskarna är bra på - förmodligen efter att ryska trupper brände enstaka gårdar i Mälardalen på 1700-talet. Ja, och så Tuve-katastrofen 1977 förstås.
Min egen fundering är om man verkligen inte tänkt på att skicka experter på skogsbränder - en annan svensk paradgren som den offentliga sektorn är särskilt bra på. Och jag tyckte nog mig se sådana i media härom dagen. Kanske tänkte inte informatören på det? Kanske kan MSB även hjälpa nepaleserna att köra tåg, eller åtminstone planera uppbyggnad av en järnväg?
Södertälje måndagen den 4 maj 2015
Mikael Styrman
.
SvaraRaderaJag gratulerar Nepaleserna till den
goda smaken att avhysa MSB som väl
rimligen är där på katastrofturist
resa och i syfte att få ihop lite
komptid och ob-lön lagom till sommarsemestern.
Har själv erfarenhet från utbildning av
denna myndighet, då vi skulle lära oss hantera hydrauliska klipp och
pressverktyg för att kunna utföra
losstagning av olycksoffer i allvarliga trafikolyckor var tyngdpunkten på detta att volvo XC90¨hade en stereo som var utmärkt att fästa hydraulkolven man
kunde pressa isär en ihoptryckt bilkupe med. För egen del anser jag
tyngdpunkten i ett sådant sammanhang borde ligga på att dels
belysa den väldigt psykiskt påfrestande situation det innebär att försöka få loss fastklämda människor ur en krossad bil, samt belysa vilka stora krafter man arbetar med med dessa hydraulverktyg samt vilka risker detta i sin tur kan medföra....
Men men, de kan säkert liva upp stämningen i Nepal med genom att berätta att hade det funnits en xc90 i ett ihoprasat garage vet de
minnsan var de ska sätta hydraulverktyget!
/ fänrik Stål
Mikael du glömde Surte raset 1950, men de som var med och arbetade där är kanske inte så överdrivet aktiva idag../Jonas.
SvaraRaderaSvar till Jonas:
SvaraRaderaJag har faktiskt, som Du, resonerat så att de som var med och återuppbyggde efter Surteraset 1950 inte torde skickas till Nepal. Men det kanske var fel? Även den muntligt överförda erfarenheten från det raset kan ju vara tillräcklig för att den politiska sektorns krutuppfinnare kan anse sig vara kvalificerade att komma med pekpinnar till nepaleserna om hur de bör återuppbygga sitt land.
Det kommer alltid att finnas en eskimå som är beredd att tala om för den svarte mannen i Afrika hur man bäst står ut med hettan
SvaraRadera/Mats Lillsebbas