.
Om någonting ska gå åt helvete - spelar det då någon roll om det gör det snart, eller efter en längre tid? Jag menar, om det ändå ska gå åt helvete, är det då inte lika att klara av det, för att sedan kunna gå vidare? När man nu följer konsekvenserna av en egennyttig och lättsinnig finanspolitik i Europa infinner sig frågan osökt.
Att det Europeiska monetära systemet, eller monetära bedrägeriet om man så vill, ska gå åt helvete är väl en sådan sak som, givet den politik som förs, är oundviklig. Är det då bättre att det sker förr eller senare? Vad man tycker i den frågan bestäms nog i hög grad av vem man är? Om man är en av de nu aktiva politiker som har ställt till med katastrofen vill man nog gärna att den dröjer ett tag, så att den inträffar under någon annans vakt, så att man slipper konfronteras med vad man har ställt till med. Men om man är ung och tror sig om att kunna vara med och utforma morgondagens politik, har man nog goda skäl att tycka att förr är att föredra, så att katastrofen inträffar för den som de facto skapat den. Ur moralisk synpunkt har jag svårt att tänka mig ett annat svar än att den som skapat problemet också ska drabbas av konsekvenserna av det. Ofta är det dessvärre så att konsekvenserna drabbar någon annan än den orsakat dem.
I Sverige har vi under senare år sett ett antal hyggligt stora ekonomiska katastrofer utspela sig. Många av dem är intimt förknippade med Anders Sundström. Vattenfalls snart förlorade 200 miljarder (tvåhundratusenmiljoner kronor) utomlands är en sådan katastrof. Staten slapp ändå betala ut ersättning för ett kärnkraftshaveri som kunde ödelagt stora delar av Nordtyskland, runt Hamburg. Då gjorde ändå Vattenfall tappra försök att få till det. Visserligen är inte Sundström längre vare sig näringsminister eller styrelseledamot i Vattenfall, men katastrofen bär ändå hans signum. Sundström personligen drabbas inte, men väldigt många svenskar sliter ont inom exempelvis vården, för att Sundström har ödelagt statens förutsättningar att tillhandahålla vård och omsorg.
En annan sådan är Northland. Gruvattrappen utanför Pajala. Även den är i huvudsak Sundströms verk. Vi kan inte se det i facit än, eftersom Sundströms torped, pitepojken Hans Andersson är konkursförvaltare och har i uppdrag att täcka Sundströms återtåg. Sanningen lär inte komma fram med mindre än att konkursförvaltaren byts ut mot en som inte springer maffians ärenden. Inte heller i Northland är det Sundström själv som drabbas av konsekvenserna, utan istället är det människor som satt sin lit till honom.
I Folksam har katastrofen inte detonerat än. Men att situationen är besvärande visas tydligt av den panik som Sundström drabbades av när Finansinspektionen på goda grunder avvisade honom som styrelseordförande i Folksam, när han samtidigt var ordförande i Swedbank och KF. Självklart är det olämpligt att Sundström sitter ordförande i både Swedbank och Folksam. Jävsproblematiken är bara allt för tydlig. Men Sundström accepterade inte demokratiska spelregler. Med sina vanliga metoder, mutor, mygel, hot och utpressning, drev han bort Finansinspektionens generaldirektör och obesvärad av samma regler kringgår han nu Finansinspektionens underkännande genom att låta sig väljas till ordförande för en forskningsstiftelse tillhörig Folksam. Med det obetydliga fritidsuppdraget som förevändning kan han springa runt i Folksamhuset som en grå eminens och utöva otillbörligt inflytande och hindra sanningen att komma fram. Det är uppenbart att lagstiftaren inte kan förutse alla specialsituationer som kan uppträda. Lagstiftaren utgår också, måhända felaktigt, från att personer som innehar höga maktpositioner i politik och näringsliv är lojala med systemet, hedrar och vårdar de regler som gäller uppdragen. Så inte Sundström. Helt obesvärad av sina tidigare förtroendeuppdrag som lagstiftare, i egenskap av riksdagsman och regeringsledamot, kringgår han nu samma lagstiftning. Det är ingen bra signal han skickar till omvärlden om ledande socialdemokraters moral och rättsuppfattning.
Om socialdemokraterna aspirerar på att någon mer gång inneha regeringsmakten i Sverige, finns det nog all anledning för dem att läsa lagen för Sundström, på ett sätt som hans far inte kunde. Åtminstone inte enligt fackligt aktiva i Pappers i Piteå som beskriver faderns förmåga på ett helt annat sätt, utan vare sig värme eller beundran i rösten. Att det går att finna förklaringar till Sundströms dunkla rättsuppfattning är dock inte samma sak som att den kan godtas. Särskilt inte mot bakgrund av de stora medel som Folksam förvaltar, vilka medel många som slitit hela sitt liv är, och kommer att vara, beroende av. Tvärtom finns det anledning att känna stark oro inför tillståndet i Folksam. Inte minst gäller det mot bakgrund av att i Folksam-KF-Swedbank finns samma typ av ”hajbur” runt ledningen som hindrar en ägare från att utöva det inflytande som lagstiftningen avsett. Det är samma typ av hajbur som PG Gyllenhammar en gång byggde runt sig själv tillsammans med några samverkande storbolagsdirektörer, vilka inte heller tilltalades av ägarnas insyn och inflytande. Enligt SvD:s avslöjanden har Sundström svårförklarat intima relationer till gangstrarna som hade sjanghajat Handelsbanken-Industrivärden-SCA.
Det är mycket vi inte vet om vad som händer i Folksam och Swedbank. Men till de saker vi vet hör att Sundströms trac-record i Vattenfall, Northland och Folksam inte imponerar. Faktiskt måste hans omdöme starkt ifrågasättas. Inte minst mot bakgrund av hans ingripande i den demokratiska tillsynsprocessen och hans manipulerande för att kringgå Finansinspektionens förbud. Att ordförande i stora finansiella aktörer som Folksam och Swedbank uppsåtligt kringgår Finansinspektionens tillsyn borde vara anledning för mer än en regeringsledamot att ligga vaken om nätterna. Anders Sundströms oförklarade affärer i USA, tillsammans med hans mindre smickrande sällskap vid nyss nämnda konkurrerande koncern, borde också inge oro. När Stora-Enso för några år sedan gjorde affärer i USA kostade det aktieägarna cirka tio miljarder och koncernredovisaren Gerard Goodwyn drevs i en förtida grav av fifflande ledning och styrelseledamöter. Ekobrottsmyndighetens medarbetare tittar ännu skamset i golvet när fallet, och deras passivitet, kommer på tal. När Percy Barnevik gjorde affärer i USA hamnade ABB på obestånd. Det är mot bakgrund av dessa svensk-amerikanska skandaler Sundströms närmast paniska oförmåga att rätta sig efter Finansinspektionens beslut måste ses.
Att Sundströms medarbetare i Folksam av allt att döma är så svaga, att de accepterar Sundströms intrång i deras professionella revir, är inte ägnat att öka förtroendet för Folksams förvaltning. Tvärtom är risken för oklar juridisk ansvarsfördelning uppenbar.
Det ger sig självt, med kännedom om Sundströms arbetsmetoder och långa erfarenhet, att han har otillbörliga hållhakar på människor. Icke desto mindre torde det vara högt spelat av regeringen om man inte vidtar åtgärder för att komma till rätta med Sundströms avsaknad av moralisk kompass. Regeringen kan inte påstå sig vara oinformerad efter SvD:s granskningar av Sundström med flera. I länder som Sydafrika, Uzbekistan, Kazakstan och Saudiarabien, som regeringen gärna gör affärer med, beviljar sig makthavare stora friheter i förhållande till gällande lagstiftning. Men det är väl inte den svenska regeringens uppfattning att det ska vara likadant här?
Det kan, enligt min uppfattning, finnas anledning för regeringen att tillsätta en opartisk granskningskommission med uppdrag att undersöka förhållandena inom Folksam och Swedbank.
För att återknyta till rubriken: Det mesta tyder på, Anders Sundström, att Du har skapat den största skandalen i socialdemokraternas historia. Det mesta tyder också på, att Du är den största skurk som hemsökt socialdemokraterna. Om det nu är så, att katastrofen inte går att undvika, Anders Sundström, vad tycker Du själv? Spelar det någon roll om den kommer nu eller senare? Vad finns det rimligen att vinna på att dra ut på plågan? För Dig? För partiet? Och för människorna som litat på Dig och väntar på besked?
Södertälje tisdagen den 30 juni 2015
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar