Samhälle i förändring - eller förfall

.
Det råder delade meningar om många av de förändringar vi kunnat iaktta i vårt samhälle under senare tid. En del förändringar hälsas med förtjusning av somliga, med raseri av andra. Vissa förändringar har betydande inslag av humor över sig.

För drygt 20 år sedan, på Teneriffa, blev man återkommande konfronterad av mörka män, på gatan, på stranden eller på restaurang, när man satt och åt. De var från Senegal, tror jag. De drog upp sin vida skjortärm och armen visade sig bära 3-4 st guldklockor. ”Äkta Rolex” menade de övertygande. För en struntsumma jämfört med vad en riktig Rolex kostade. Förnuftet sa att det var skräp. I bästa fall stöldgods. Mest troligt billiga kopior. Men de blänkte eller nästan lyste på den mörka armen, på ett sätt som verkligen satte fart på habegäret.

Jag har många gånger kommit att diskutera det fenomenet med andra. Få tror att klockorna var annat än skräp. Men överraskande många bryr sig inte om det. Klockorna såg verkligen bra ut. Och så länge som andra tror att de är äkta visade många vara beredda att köpa och bära en.

Egentligen kan man ju inte vara säker på att de är sämre än äkta Rolex. De kan ju faktiskt vara bättre. Kanske är största skillnaden den myt som skickliga marknadsförare byggt upp runt Rolexnamnet. Och så människors dåliga självförtroende som driver dem att lägga så mycket pengar på en metallklump på armen som bara visar tiden - på samma sätt som mobilen i fickan gör det.

Efter att råkat ut för sådant några gånger kan jag aldrig se någon skylta med en Rolex utan att fundera över om den är ”äkta” eller en bluff.

I alla fall har fenomenet invandrat till Sverige nu. Idag blev jag konfronterad två gånger på Storgatan, av afrikaner som ville sälja Rolex åt mig, helt öppet, på brickor gick de runt med dem. På Kanarieöarna bar de dem åtminstone dolt. Uppfattningarna går säkert isär om huruvida det är utslag av önskvärd multi-kulti eller tecken på samhällets förfall.

En annan roligare grej var det också hoolabaloo om idag. Socialen i Eskilstuna kommun har börjat skicka balkantiggare till Stockholm, med enkel biljett. För att de i Stockholm ska kunna besöka Rumänska Ambassaden, för att där få hjälp med en biljett hem - vilket de inte kan få där. Det var inte så populärt på Stockholms Stad. Men jag tycker att det var ett klart kreativt sätt att hantera ett allt svårare och kostsammare problem. Besluten som gör att svenska skattepengar, istället för att finansiera vår välfärd, används till att finansiera rumäners och bulgarers välfärd, fattas ju i Stockholm. Och vill stockholmarna använda pengarna till balkantiggare kan de ju med fördel göra det i Stockholm.

Det har i dagarna presenterats undersökningar som visar att exempelvis journalister bosätter sig i vissa välmående kommuner, i och runt Stockholm. Få eller inga bosätter sig i nationalsocialdemokratiskt styrda glesbygdskommuner. Därför kan man med fördel vässa Eskilstuna kommuns fiffiga metod ytterligare. Man kan ta reda på var de mest godhjärtade av alla godhjärtade bor och utrusta tiggarna även med en bussbiljett till rätt kommun eller stadsdel. Det skulle ge alla riktigt godhjärtade rika möjligheter att praktisera sin godhet på sin egen hemmaplan och dessutom för egna pengar istället andras som idag. Det är vackert att komma ihåg tiggarna men vi måste ju även komma ihåg de godhjärtade.

Södertälje tisdagen den 2 juni 2015
Mikael Styrman
.