.
Snart sagt varje dag nås vi av rapporter om bomber som exploderat runt om i världen. Ofta med många dödsoffer och svårt skadade. Vanligast är det i Mellanöstern och nu tycks det söka sig mot Turkiet och Europa.
I stort sett samtidigt som media rapporterar om att bomben sprängts får vi också en förklaring. Vi får veta vem som sprängt bomben, som om saken vore utredd och avklarad i samma ögonblick som bomben detonerar. Hur kan man veta det, dessutom utan att någon gett sig till känna och tagit på sig dådet, eller kunnat verifieras? Ofta kan dessutom olika galningar samtidigt göra anspråk på att ha sprängt bomben. Man kan naturligtvis inte veta. Det enda man kan veta är att någon aktör önskar utvidga eller underhålla konflikten. Vi kan också ana att någon som har inflytande över våra, ofta självcensurerande, media påverkar rapporteringen, i syfte att styra vår uppfattning och tolkning av det inträffade.
Ett snarlikt fenomen kan vi se när media rapporterar om rörelser upp och ned på börsen. Även dessa förklaras utan dröjsmål trots att det ofta är hart när omöjligt att veta. Det är inte heller så konstigt eftersom en mycket stor del av aktörerna på börsen står under politisk kontroll. Därför är det möjligt att, inom rimliga gränser, tvångsköra börsen upp eller ned. Rapporteringen är inbillat samhällsbevarande. Den syftar inte till att spegla förtroendet för börsens företag och deras framtidsutsikter. Den syftar istället till att skapa en illusion som hela tiden ska driva börsen uppåt, utan besvärande hack i kurvan. Förmodligen är det ofta därför mycket stora missförhållanden som röjs kan resultera i ganska obetydliga kursförändringar. Särskilt i bolag med stor andel opersonligt ägande. Börsen kan liknas vid en badboll och våra media, med få undantag, kan liknas vid pumpen som driver badbollen allt närmare punkten vid vilken den brister.
Den moderna sortens krigföring som innebär att möjligen olika parter i mångfacetterade och månghundraåriga etniska konflikter bombar ihjäl varandra utan att ge sig till känna, gör det allt svårare att tolka vad som pågår. Drönare är det än så länge bara USA som använder för att godtyckligt mörda människor med. Men tekniken är idag ”common knowledge”. Det är därför förmodligen bara en tidsfråga innan flera parter ägnar sig åt sådant. Det som krävs är en eller flera parter som är lika hänsynslös och galen som amerikanerna. Att det inte förekommer tyder åtminstone i viss mån på att de andra galningarna inte är lika illa däran.
Jag har pratat med personer som deltagit i sådana konflikter. De missiler de sköt kostade mer än en årslön per styck, för var och en av dem. Dessa exklusiva missiler sköt de så många de hann, från morgon till kväll. Nya missiler levererades dagligen till dem - gratis! De visste inte från vem. Ungefär som varuleveranserna från Meat District till Manhattan, i New York. Med den skillnaden att där vet man vem som levererar och man får också betala varorna själv.
För några dagar sedan small en större bomb i Turkiet. Genast fick vi veta att det vara IS som var i farten. Och lika snart vidtog turkiska repressalier i form av flygattacker mot IS. Men kan vi, och bör vi, lita på att det var IS? Känns det rimligt att tro att IS i dagens läge tycker att de just nu behöver få mer och kraftfullare fiender därför att de nuvarande kroknar? Personligen har jag svårt att tro det. Jag tycker att det känns mycket mer sannolikt att det var amerikanska intressen som sprängde bomberna i Turkiet, för att sylta in Turkiet i konflikten i USA:s ställe. Metoden fungerar vare sig turkiska regeringen genomskådar den eller ej. Att regeringen genomskådar den är ju inte samma sak som att inte folket låter sig manipuleras. Och en manipulerad folkgrupp övergår lätt i att bli en okontrollerbar mobb. Därför leder en sådan här, möjligen amerikansk bomb, till turkisk inblandning vare sig turkarna vill det eller ej.
För övrigt kan man beklaga att våra media är så osjälvständiga och alltid pliktskyldigt rapporterar som amerikanerna vill att det ska rapporteras, eller som svenska media tror att amerikanerna vill att det ska rapporteras. Det ifrågasätts aldrig att det inte är en av kanske tre, fyra eller fem grupper i Mellanöstern som spränger bomber, utan istället en utomstående part. Om bomberna istället sprängdes i England, eller i USA, skulle våra media då vara lika snabba att förklara bomberna med interna uppgörelse mellan olika engelska eller amerikanska banditgäng. Jag har svårt att tro det…
Södertälje söndagen den 26 juli 2015
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar