.
En del av morden och mordförsöken som vi allt oftare får läsa om drabbar deltagare i maktkamper i den undre världen. Metoderna må vara upprörande och skrämmande, men deras resultat ofta social sanering.
Men många gånger drabbas ganska vanliga svenskar. Mest nysvenskar, tror jag, men även ursvenskar. Men oavsett vilket, oftast fel människor. Om det istället drabbade politiker, mediaägare, redaktörer och journalister skulle inte rapporteringen vara så mörkläggande. Snarare skulle det bli ett ramaskri. Och då skulle vi garanterat få veta åtminstone vad det är för färg på den misstänkte gärningsmannen, utan att inhämta den informationen från de portaler på Internet, vilka journalistiken indignerat uttrycker så mycket förakt för. Nu, som i Västerås, gick det bra att visa gärningsmannen på bild så länge media trodde att han var offer. Men när det gick upp för dem att han var gärningsman tog censuren genast hand om varje antydan till naken hud.
Är man välvilligt inställd tror man nog att det är skammen man känner efter alla lögner som hindrar media att rapportera sanningen. Är man mindre naiv och välvillig tror man istället att det är skamlösheten som driver dem att ogenerat fortsätta att ljuga för läsarna och folket.
Men, som sagt, när det blir lite fart på mördandet av politiker, mediaägare, redaktörer och journalister blir det nog annat ljud i den mediala skällan. Till dess får nog svenska folket hålla till godo med att, åtminstone officiellt, låtsas bli mördade av ursvenskar.
Södertälje måndagen den 10 augusti 2015
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar