Karolinska erövrar plats som Kalle Anka-institut

.

Rektorn på Karolinska Institutet, Anders Hamsten, ansluter sig nu till myglarna kring Karolinska, i fallet med den Schweizisk-Italienska gästprofessorn Paolo Macchiarini. Uppdrag Granskning har tidigare uppmärksammat hur Macchiarini ägnat sig åt att tuta i resten av världen att han i ett forskningsprojekt på Karolinska Institutet fått levande celler att fästa, växa och frodas på plaststrupar. Efter hand som Macchiarinis patienter, för vilka inte fanns något forskningstillstånd, dött utan att cellerna alls hade fäst på plasten, trots Macchiarinis påståenden om motsatsen, har situationen blivit allt mer generande för myglarna på Karolinska.

Det visar sig nu att Macchiarinis tillvaro befinner sig i den gråzon i vilken myglare i den akademiska världen kan befinna sig - om de har politiskt beskydd. Än har det varit fråga om hyllad och offentligt redovisad skrytforskning, än har det handlat om kvackande, om vård under sådana former, att personer som ägnar sig åt sådan utan politiskt beskydd, omedelbart skulle åtalas.

Efter hand som patienterna dött och forskningsvärlden hånat Karolinska Institutets pajaserier har förhållningssättet till Macchiarinis forskning varierat och blivit allt mer besvärande. Nu verkar Karolinska Institutets rektor Anders Hamsten vilja komma fram till att trots gästforskningstjänst, forskningsanslag och vetenskapliga artiklar handlar Macchiarinis verksamhet, att i Karolinska Institutets namn slå i resten av den akademiska världen att i Stockholm växer levande celler på plast,  inte om forskning utan om akut vård. Vård som är oprövad och strider mot känd kunskap och beprövad erfarenhet. Sådan vård betecknas normalt som kvackande och resulterar i åtal och fängelse.

Det är nog inte bara Macchiarini som bör åtalas. Hamsten, och kanske fler, ligger bra till för att dela Macchiarinis plats i båset.

Macchiarini är gästforskare och ska svara för sina handlingar som sådan, vare sig de handlat om forskning i gråzonen, forskningsbedrägerier eller kvackande. Men Macchiarini utgör inte KI:s ledning. Det framhålls nu, efter hand som patienterna dör, att Macchiarinis verksamhet handlat om livsuppehållande vård. Men genom att forska på patienterna, vare sig man i efterhand kallar det för forskning eller vård, har man undanhållit patienterna från annan vård. Det undandrar sig naturligtvis min bedömning om det har spelat någon roll för patienternas slutgiltiga öde. Men det bär ynklighetens prägel att Karolinska Institutet och dess ledning i efterhand vill tvätta bort sitt ansvar för att patienterna användes i Institutets forskningsprojekt. KI bör naturligtvis ta itu med sin doktor Mengeleverksamhet och ta konsekvenserna av att institutet flyter omkring i en gråzon, med forskning som inte är forskning och vård som inte är vård.

Kan man man plundra skattebetalarna på tusentals miljoner kronor omkring nya Karolinska borde skattebetalarna få något tillbaka. Det ligger i farans riktning att dessa bedrägerier hindrar räfst och rättarting även på KI. Man kunde börja med att på Karolinska Institutet ha en rektor, och en ledning i övrigt, som inte myglar. Annars hamnar man nog snart i en situation som innebär att ett hånat och utskrattat institut får stängas med skammens rodnad lysande om kinderna. Att på detta sätt försöka gömma undan svindlerierna på Karolinska Institutet från forskningsvärldens granskande ögon är endast ägnat att dra löje över Karolinska. Om detta ska bliva Karolinska Institutets musik kommer bara skurkar att vilja söka sig dit. I så fall är det bättre om det svenska etablissemanget överlåter forskningsverksamheten till andra som kan slå vakt om etik och hederlighet i samband med forskningen för att istället använda svenska skattebetalares pengar till att köpa fler vårdplatser och fler händer i vården.

Södertälje lördagen den 29 augusti 2015

Mikael Styrman

.