Imponerande MYCKET propaganda - men inte mycket journalistik

.

Nu när flyktingpropagandan formligen väller över oss kan jag inte låta bli att spekulera i hur mycket av den som har blivit producerad i förväg, som legat och väntat på besked om när den ska användas? Inte för att den nödvändigtvis är särskilt bra, för det är den inte. Det är klassisk propaganda. Samma typ som användes av Stalin, Hitler och George Bush. Den fungerar förmodligen på en aningslös publik, men avslöjas lätt av den som har mental beredskap för att propaganda kan förekomma och dessutom kanske lite livserfarenhet, som hjälper en att känna igen den. Det är så mycket och klassiska propagandaknep, bitvis nästan så tydliga att de kliver över gränsen till satir.

Nu är miljoner flyktingar i rörelse efter att ha fått sin tillvaro sönderslagen och efter att ha drivits iväg från sina hem. Hur går det då till på svenska media? Styrs de från amerikanska propagandaorgan eller handlar det om någon sorts frihet under ansvar? Får svenska propagandaorgan själva producera materialet genom någon sorts frihet under ansvar? Eller sitter det särskilt pålitliga Carl Bildt-typer och övervakar verksamheten?  Eller räcker det med att den som inte gör tillräckligt starka halleluja-inslag får sparken i efterhand? I lindriga fall stannar man kanske bara i befordringsgången?

Nåja vare det hur det vill med den saken. Mycket propaganda blir det i alla fall. Mycket gråtande politiker och som vanligt ingen kritik mot galningarna som ödelägger världen. Det är egentligen det vi saknar. Den kritiska journalistiska granskningen som ifrågasätter vad stollarna i riksdagen och regeringen håller på med och vem de egentligen tjänar.

Nu när våra politiker åter är ute och åker på USA:s ärenden slår det mig att det inte alltid har varit så. Det har funnits en period då svensk politik hade lite integritet. Det har sagts mycket ont om Palme. Av mig också. Aldrig hade jag kunna tänka mig att jag skulle berömma honom. Men då hade jag ju inte sett vad folk som som Reinfeldt och Löfven var kapabla till. Eller rättare sagt inte var kapabla till. Mycket kritik gjorde Palme rätt för också. Men till hans försvar ska sägas att han förstod hur farligt ett USA som löper amok är för resten av världen. Han förstod också hur nödvändigt det är att världens övriga nationer och deras ledare har förstånd och civilkurage att sätta sig till motvärn mot USA:s övergrepp och folkmord. Det är det vi saknar nu, när våra ledare allihop är så ryggradslösa att en skumbanan har mer ryggrad.

Det är möjligt att Palme så småningom fick plikta med sitt liv för sitt motstånd mot den amerikanska maffian. Det har spekulerats vilt om vem som mördade Palme. Men det är tyst om USA. Så tyst att det nästan får tolkas som - om inte bevis så åtminstone ett indicium. Och det är egentligen väldigt märkligt att en nation som har hundratals politiska mord och statskupper på sitt samvete inte förekommer frekvent i spekulationerna. Det är så anmärkningsvärt att det nästan i sig är ett bevis. Åtminstone tyder det på att det är en vanlig uppfattning (den vanligaste?) i media att det faktiskt var jänkarna som tog Palme av daga. Därför vågar de inte släppa fram sådana spekulationer. Istället lämnar media plats åt desinformerande trams som Sydafrikanska apartheidregimen. Nå, den är det ju riskfritt att anklaga eftersom den inte ens finns kvar.  Annat larv som sysselsatt anti-journalisterna och anti-poliserna har varit kurderna.

Många har säkert funderat mycket över varför polisen så systematiskt saboterade mordutredningen. Man saboterade ju konfrontationen med Lisbeth Palme och gjorde henne oanvändbar som vittne i alla framtida rättegångar. Och varför satte man ökända gangsters som Ebbe Carlsson och Hans Holmer att fingra i utredningen? Naturligtvis för att de var pålitliga. Värdelösa som poliser men pålitliga gangsters. De hade ju sedan tidigare ett digert register som mörkläggare av nationalsocialdemokratins skumrask- och spioneriaffärer. Just detta att dessa ökända politiska tomtar fick sköta utredningen i kombination med framför allt en omständighet till, visar att regeringen inte ville klara upp mordet. Nämligen den både olagliga och absurda åtgärden att regeringen tillsatte en spion i Palme-gruppen vars uppgift naturligtvis var att ringa i klockan om man kom farligt nära mördaren för att se till att utredningen sysslade med trams.

Förutom Palmes uppmärksammade insatser när han gick med Nordvietnams ambassadör i demonstrationståg och när han höll sitt berömda tal om bombningarna av Hanoi julen 1972, var Palme även medlare i det åttaåriga kriget mellan Iran och Irak, vilket i vanlig ordning utkämpades med amerikanska vapen på bägge sidor. Tidigare var väl inte sambandet mellan USA och mordet på Palme så tydligt. Men nu när USA  - i avsaknad på demokratiska politiker i omvärlden som duger någonting till - fått möjlighet att utveckla sin mellanösternpolitik blir sambandet, eller det möjliga sambandet, desto tydligare. Nu är de flesta av de oljerika länder USA tidigare försökt få att förgöra varandra med amerikanska vapen ganska långt komna på den resan.

I ljuset av vad vi vet idag om USA:s Mellanösternpolitik får Palmes roll som medlare i det åttaåriga kriget mellan Iran och Irak en helt annan betydelse. Om USA då som nu låg bakom krigen i Mellanöstern var ett medlingsuppdrag i den konflikten liktydigt med att beträda minerad mark.

En liten detalj som man kan - och bör - spekulera i är om det fanns svenska politiker och höga tjänstemän som i förväg visste om att Palme skulle mördas. För den som levt ett liv skyddad från den politiska brottslighetens tassemarker kan en sådan tanke förefalla främmande. Men faktum är, att om en nations moraliska förfall har gått så långt att den mördar andra länders statschefer, då överlåter den inte åt slumpen att bestämma vad och vem som ska ta vid efteråt. Istället skaffar de sig samarbetspartners som vet sin uppgift när planerna sätts i verket. 

Att USA mördade Palme förefaller i ljuset av vad vi vet idag mer än troligt. Vilka var i så fall de politiker och högre tjänstemän som var invigda och skulle ta vid, vilka sedan upprättade en amerikansk lydregim i Sverige? Det förefaller minst sagt osannolikt att Ingvar Carlsson inte skulle ha varit invigd och vidtalad. Likadant med Carl Bildt som sedan unga år gått i USA:s koppel. Men vilka fler? Svenskt styrelseskick var möjligen en enmansshow under Palmes tid. Men inte före och efter Palme. Det är förmodligen en fråga som Ingvar Carlsson och Carl Bildt är bäst skickade att svara på.

För att man riktigt ska förstå det här måste man sätta de politiska morden in i sitt rätta sammanhang. Den amerikanska utrikespolitiken. Den amerikanske författaren, journalisten och historikern, William Blum, med ett förflutet i USA:s utrikesdepartement har skrivit ett antal böcker i ämnet och deltar livligt i samhällsdebatten. Det är kanske inte fel att kalla honom för dissident?

Han har bland annat publicerat en lista över prominenta personer om USA mördat, eller försökt mörda efter Andra Världskriget:

1949 - Kim Koo, Korean opposition leader

1950s - CIA/Neo-Nazi hit list of numerous political figures in West Germany

1950s - Chou En-lai, Prime minister of China, several attempts on his life

1950s - Sukarno, President of Indonesia

1951 - Kim Il Sung, Premier of North Korea

1950s (mid) - Claro M. Recto, Philippines opposition leader

1955 - Jawaharlal Nehru, Prime Minister of India

1957 - Gamal Abdul Nasser, President of Egypt

1959 - Norodom Sihanouk, leader of Cambodia

1960 - Brig. Gen. Abdul Karim Kassem, leader of Iraq

1950s-70s - José Figueres, President of Costa Rica, two attempts on his life

1961 - Francois "Papa Doc" Duvalier, leader of Haiti

1961 - Patrice Lumumba, Prime Minister of the Congo (Zaire)

1961 - Gen. Rafael Trujillo, leader of Dominican Republic

1963 - Ngo Dinh Diem, President of South Vietnam

1960s - Fidel Castro, President of Cuba, many attempts on his life

1960s - Raúl Castro, high official in government of Cuba

1965 - Francisco Caamaño, Dominican Republic opposition leader

1965-6 - Charles de Gaulle, President of France

1967 - Che Guevara, Cuban leader

1970 - Salvador Allende, President of Chile

1970 - Gen. Rene Schneider, Commander-in-Chief of Army, Chile

1970s, 1981 - General Omar Torrijos, leader of Panama

1972 - General Manuel Noriega, Chief of Panama Intelligence

1975 - Mobutu Sese Seko, President of Zaire

1976 - Michael Manley, Prime Minister of Jamaica

1980-1986 - Muammar Qaddafi, leader of Libya, several plots and attempts upon his life

1982 - Ayatollah Khomeini, leader of Iran

1983 - Gen. Ahmed Dlimi, Moroccan Army commander

1983 - Miguel d'Escoto, Foreign Minister of Nicaragua

1984 - The nine comandantes of the Sandinista National Directorate

1985 - Sheikh Mohammed Hussein Fadlallah, Lebanese Shiite leader (80 people killed in the attempt)

1991 - Saddam Hussein, leader of Iraq

Listan är inte nödvändigtvis komplett. Den ska förmodligen kompletteras med Olof Palme 1986 och Fredrik Reinfeldts säkerhetsvakt 2012, vare sig det var ett mord på Reinfeldt som gick fel eller bara ett sätt att skrämma honom. Ungefär som hästhuvudet i sängen i Gudfadern-filmen. Det spelar egentligen ingen roll vilket det var. Uppenbarligen fungerade det. Men listan är knappast komplett ändå….

Litteraturprofessorn emeritus Noam Chomsky, känd dissident och flitig deltagare i samhällsdebatten har uttalat att ”om Nürnberg-lagarna tillämpades skulle varenda amerikansk president efter Andra Världskriget ha blivit hängd.”

De må synas märkligt, men i USA där all denna brottslighet frodas är ändå yttrande- och tryckfriheten så mycket starkare än i Sverige att sådana uppfattningar får uttryckas och publiceras. Tänk Er vad som skulle hända i Sverige om man försökte uttrycka något liknande. Det skulle knappast nå läsarna.

Det slår mig för övrigt när jag söker fakta hur svårt det börjar bli att hitta fakta på nätet på grund av EU-domstolens beslut att politiska skurkar i EU har rätt att glömmas bort. I Europa är därför Internet numera ihåligt som en Schweizerost.

Allt det här skulle en riktig journalist berätta om.

Göteborg fredagen den 11 september 2015

Mikael Styrman

.