VW: Avgasfifflet en krusning på ytan

.

Mycket fokus har, med all rätt, riktats mot fifflet inom VW-koncernen. Än så länge är strålkastarljuset riktat mot VW-chefen Martin Winterkorn, men det är svårt att ta på allvar. Det mesta tyder på att han är ett bondeoffer, att han får bra betalt för att ta kulan istället för den verkliga beslutsfattaren.

Ändå är det bara en krusning på ytan jämfört med de svindlerier och de suboptimeringar som numera präglar världens moraliskt urspårade bilindustri. Några exempel:

För 20 år sedan var bilbränder så unika att man från försäkringsbolagen uttalade att bilbränder var så ovanliga att de nästan alltid handlar om försäkringsbedrägerier. Den som krockar idag löper en mycket stor risk att brinna till döds eller bli brandskadad för livet - mycket värre skadad av branden än av krocken. Varje vecka passerar man numera brinnande bilar om man rör sig i Stockholmsområdet - bilar som inte krockat utan bara börjat spontanbrinna.

Bilarna är numera i hög grad utrustade med elektronik som blir otillförlitlig efter bara några år och leder till bilens skrotning. Det är naturligtvis resultatet av ett medvetet val och innebär en form av programmerat åldrande som syftar till att tvinga ägaren att köpa en ny bil, med allt vad det innebär av miljöbelastning. Länder som är beroende av bilindustrin väljer naturligtvis att inte se detta. Att leva rövare om VW:s avgasfiffel samtidigt som detta pågår är naturligtvis att gråta krokodiltårar.

Dagens biltillverkares serviceorganisationer är alldeles utomordentliga. Rent, fräscht och flashigt. De har egentligen bara ett fel: De kan inte laga bilar. Det beror på att de inte har några mekaniker, utöver några av de äldre som ännu inte har gått i pension. Men det utbildas inga nya. Istället har de mekaniker-attrapper som kan ansluta en dator till bilen vilken ställer diagnos. Om då tillverkaren har förutsett att felet kan uppstå och mätas fram är allt gott och väl. Delen beställes från centrallager i Europa och byts ut för upprörande mycket pengar någon vecka senare. Om datorn inte hittar felet blir organisationen handfallen. I den bästa av världar talar de då om vad som hänt - i sämre fall startar en lång cirkus bestående av kostsamma och för kunden besvärliga undanflykter som inte sällan resulterar i att en mängd felfria delar byts ut utan att felet avhjälps.

i de fall verkstads-attrappen hittar något att byta ut startar nästa cirkus. Då ska två man demontera plast och skydd och kjolar och fan och hans moster i två timmar för att en man sedan ska ägna max tio minuter åt att byta den förhoppningvis felaktiga delen. Sedan ska hela skrothögen skruvas ihop igen, helst utan att det blir några delar över. Allt för att tillverkare och verkstad ska tjäna pengar på kontraproduktivt arbete och kunden ska avhålla sig från att utföra enklare arbeten själv. Att exempelvis göra en så enkel sak som byta en ljuskälla kan ta avsevärd tid för en erfaren montör på grund av allt onödigt och brandfarligt skrot som tillverkaren placerat i bilen, för att hindra ägaren från att göra någonting själv. Den bil som ägaren själv inte kan byta vilken lampa som helst i på 30 sekunder borde inte få säljas. Det är fullt möjligt att bygga bilarna så, men tillverkarna vill inte. De är mer intresserade av att plundra sina kunder.

Det borde finnas en lag mot onödig resursförbrukning genom tillkrångling av produkter eller programmerat åldrande. Men att vi skulle få se något sådant är väl lika osannolikt som att vi ska få en fungerande antikorruptionslagstiftning som resulterar i att korrupta politiker, åklagare och domare hamnar i fängelse. 

Södertälje onsdagen den 30 september 2015

Mikael Styrman

.