Den nya järnridån

.

”Från Stettin vid Östersjön till Trieste vid Adriatiska havet har en järnridå sänkts över kontinenten”. Så sa Winston Churchill i ett tal i Fulton, Missouri, 1946 (källa: Wikipedia).

Det går en järnridå genom Europa nu också. Den har nästan samma sträckning. Men nu skiljer den inte kommunistiska och icke-kommunistiska diktaturer åt. 

Nu skiljer den istället på länder som nyligen upplevt, eller ännu upplever, fattigdom, och som därför vet att hotet om dysfunktionella statsfunktioner och misär är en realitet, på den ena sidan av muren. På den andra sidan av muren finns länder som så länge upplevt välstånd och ordnade förhållanden, med hyggligt fungerande samhällsfunktioner, att många av medborgarna där tror att deras länder av någon sorts högre väsen är skyddade från misär och att man därför kan släppa fram vilka stollar som helst till den politiska makten. Deras nationer är, tror de, skyddade från allehanda påfrestningar som de kan utsättas för av politisk oförmåga.

Det finns, menar jag, en betydande risk för att medborgarna på denna sida - vår sida - av järnridån kommer att plågsamt få erfara att det inte var ett högre väsen utan istället ansvarsfulla, ibland krävande, politiska beslut som höll misären på avstånd.

Södertälje tisdagen den 27 oktober 2015

Mikael Styrman

.