Är det klokt att kriminalisera Jihadkrigare?

.

I dagarna diskuteras flitigt, över hela Europa, om man bör kriminalisera Jihadkrigare eller det faktum att - enligt vårt sätt att se - förvirrade ungdomar reser till Irak och Syrien, för att mörda med USA:s avläggare IS. Den allmänna meningen tycks - enligt propagandaorganen - vara att det bör förbjudas. Men är det verkligen klokt att göra så?

Om vi hindrar dem från att åka kommer de att bli kvar i vårt samhälle, på våra gator och torg, med sin obefintliga moral, sin förvirrade livsåskådning och sin benägenhet att följa vilken galning som helst som pekar med hela handen, med koranen, eller med vad som helst som står till buds. Följden blir med nödvändighet ett utdraget dödande och lemlästande i vårt samhälle.

Likaledes förvirrade, fast på annat sätt förvirrade, politiker och kulturpersonligheter brukar dilla om att de blir demokrater och kloka av att vistas i Sverige. Att döma av takten med vilken de mördar och våldtar folk på våra gator och torg tycks det flummet inte fungera. Och varför skulle det fungera? Det har ju inte fungerat på vare sig Stefan Löfven, Sven-Erik Bucht eller Anders Sundström. Ingen av dem har blivit vare sig klok eller hederlig. Varför skulle det då bita på dessa ganska svaga individer, som hänsynslösa psykopater gör till hämningslösa mördare, ofta med hjälp av religiöst hokus-pokus?

Eftersom USA och dess allierade redan ödelagt både Irak och Syrien, måste det väl vara bättre att vi ger dessa problemmänniskor ett bidrag till biljetten till IS, så får fransmännen och deras kumpaner ta hand om dem. Då blir alla lyckliga. Vi återfår tryggheten i vårt samhälle. De IS-anslutna mördarna kommer till paradiset medan de franska mördarna får hjältegloria och små järnbitar att vara stolta över.

Bidraget måste naturligtvis förenas med ett förbud mot att någonsin komma tillbaka, om de misslyckas med att ta sig till paradiset. Lämpligt vore nog att de får avsäga sig sitt eventuella svenska medborgarskap. Sverige bör på kommersiella grunder avtala med någon lämplig tredje-världennation om fängsling av IS-krigare som återvänder till Sverige.

Det skulle kunna vara Kongo eller Nigeria exempelvis. Där skulle man med biståndspengar kunna hjälpa igång ett nytt fängelse, med för landet i fråga typisk standard. Lämpligen uteslutande bemannat med kvinnor som överlevt grova våldtäkter och andra övergrepp, försedda med ändamålsenlig beväpning. Anstalten kunde kombineras med en grisfarm och de intagna kan arbeta med jordbruket på dagarna och bo i anslutning till jordbruket, vilket är utvecklande. Den orealistiska och godhjärtade dumhetens självupptagna representanter kunde gärna arbeta på anstalten som volontärer och kuratorer. Utan tvekan kommer de att omvända många av de defekta till goda människor…

Kan svenska skattefinansierade organ bekosta hemresor åt balkantiggare, som sedan kommer tillbaka inom några veckor, måste det väl vara möjligt att på detta sätt lösa ett stort samhällsproblem. Betänk att det är en lösning som alla vinner på.

Södertälje onsdagen den 18 november 2015

Mikael Styrman

.