.
”Grabbarna” bakom Karolinska-skandalen slingrar sig på sedvanligt och förväntat sätt. Rune Toftegård, ordförande i kommittén på KI som utser nobelpristagare i medicin uttryckte enligt svenskan: ”…det finns en risk att synen på Nobelpriset påverkas även om vi bedömer den som liten.” Rektorn på KI, Anders Hamsten, tycker att det mesta är riktigt bra - möjligen med undantag för några operationer i Ryssland. Dessa säger han sig ha varit oinformerad om, men flera källor påstår motsatsen. Att han själv lett en verksamhet som inte ens bekvämat sig med att kontrollera Macchiarinis betyg och CV innan man tillät honom att börja byta ut kroppsdelar i patienter mot plast-dito och trava lik i lokalerna verkar inte bekomma honom. Och i den här soppan finns som alltid, som i alla sammanhang där det svenska systemfelet visar sig, en Bengt Westerberg-typ. Det finns en gratisätande politiker med långa fingrar, som inte tillför verksamheten någonting. Som lyfter ett fett arvode, frotterar sig i fina sällskap där han sprider en omisskännlig odör av myglare och lögnare. I KI:s konsistorium sitter förre folkpartiledaren Lars Leijonborg. Inte heller han tycker att det inträffade är märkvärdigare än att man kan lägga locket på och utreda det lite grann internt, tills folk glömmer vad som inträffat. Det är begripligt att dessa gratisätare som har tagit sig till köttgrytorna och där inte tar något ansvar gärna vill fortsätta med det.
Den svenske nobelpristagaren i medicin, Arvid Carlsson, som intervjuades i Agenda i söndags talade ett helt annat språk. Han betonade betydelsen av att man gör rent hus i KI och KS för att återställa förtroendet internationellt för Sverige som forskningsnation och för KI som utdelare av Nobelpriset i medicin. Den här i Sverige etablerade kulturen som innebär att ingen behöver ta något ansvar finns lyckligtvis inte överallt i världen.
Vana som de är vid att grabbarna skyddar dem låter pampar och psykopater sig inte nedslås. Vad är väl några lik för den goda sakens skull? Det var ju varken politiker eller professorer som strök med. Sten Heckscher har fått uppdraget att låtsas utreda lite grann. Det primära syftet är att skapa en illusion av att saken utreds, att ge åklagarna någonting att gömma sig bakom, för att inte tvingas fördjupa sig i Mengele-verksamheten och att skjuta över allt ansvar på ”systemet”. En galning och mytoman har satts att byta delar i folk utan att någon brytt sig om att kontrollera vem han är. Allt har gått åt helvete, men ingen har gjort något fel och ingen behöver ta något ansvar. Som vanligt med andra ord.
För den som inte har läst sin historia, var Josef Mengele en nazistisk läkare, beryktad för att i koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau ha utfört grymma pseudovetenskapliga experiment på tvillingar och dvärgar. Säga vad man vill om detta monster och hans kollegor och medhjälpare. Om de skämdes får vi kanske aldrig veta. Men de hade åtminstone vett att lägga benen på ryggen när det skulle bli känt för omvärlden vad de ägnat sig åt. Det är mer än man kan säga om psykopaterna Leijonborg, Rosdahl, Hamsten och kompani som sitter flinande kvar på sina poster, helt oförmögna att känna varken ansvar, skuld eller skam.
Det finns nog inte mycket hopp om att styrelse och ledning kommer att vare sig dra sig tillbaka eller bli ställda till ansvar. Vårt svenska rättsväsende kunde inte hantera Göran Lambertz, Anna Skarhed, Christer van der Kwast eller någon av de domare som dömde Thomas Quick, utan annan bevisning än att det var ”önskvärt” att han skulle bli fälld. Varför skulle samma rättsväsende plötsligt kunna hantera åtta mord på Karolinska?
Nej, om någon hoppas på rättsskipning står nog hoppet om detta att finna utomlands. Under senare tid och under amerikansk ledning har synen på vilket lands rättsväsende som har jurisdiktion att döma var, genomgått stora förändringar. Snart sagt vem som helst kan bli stämd för nästan vad som helst i USA. Det fanns åtminstone en amerikansk patient bland de drabbade av Karolinskas Mengele-verksamhet. Utöver de enorma summor som de här klåparna har vräkt över Skanska (och möjligen sig själva) kommer vi nog att få lägga stora summor skattemedel på rättegångskostnader. Utgångsläget nu får nog anses vara att KI och Nobelpriset förpassat sig själv till divisionen ”professor Macchiarinis pris för häftiga transplantationer” - Priset som väcker ilska hos mottagaren och får denne att känna sig kränkt.
Adolf Eichmann var en tysk Obersturmbannführer som handhade massdeportationer av judar under Andra Världskriget. Han flydde till Argentina efter kriget. 1960 greps han av Mossad-agenter och fördes till Israel. Han ställdes inför rätta 1961 och avrättades genom hängning 1962. Nu menar jag inte nödvändigtvis att Eichmann’s öde in i minsta detalj bör vara föredöme för de som stökat till det på Karolinska. Men det fanns åtminstone en patient från USA, en från Somalia och en från Ryssland. För varje dag som går, kantad av skandaler och systemkollaps, utan att det resulterar i räfst och rättarting, närmar vi oss en situation som innebär att det framstår som ett attraktivt alternativ, att någon helt sonika gör paket av de inblandade och skickar dem till Somalia, eller Ryssland, för att ställas inför rätta och avtjäna straff.
Det förtjänar att ihågkommas, även om svenska media hittills har duckat för frågan, att Karolinskas inkompetenta och vårdslösa hantering av Macchiarini förmodligen har spelat stor roll för vad som sedan utspelade sig i Ryssland. Macchiarini värvades till Karolinska utan att ha en bokstav rätt i sitt CV, vilket ingen brydde sig om att kontrollera. Men när han vidgade sin horisont till Ryssland var han, om jag har uppfattat tidsaxeln korrekt, professor vid Karolinska och institutet garanterade att försök på djur osv hade utförts enligt god forskningstradition.
Det gör i så fall rektor Anders Hamstens uttalanden om den ryska verksamheten särskilt skamliga. Men de följer svenska tjänstemäns tradition. Denna illustreras också väl av hur Hamstens företrädare skjuter skulden på varandra enligt uppgifter i media. Rektorn som innehade tjänsten före Hamsten tog emot en kinesisk minister just den dagen som det formella beslutet att anställa Macchiarini fattades. Rektorn kastar därför skulden på prorektorn som var i tjänst i rektorns ställe just den dagen, medan denne värjer sig mot historiebeskrivningen. Men även om det var så att rektorn var mer road av en kinesisk minister just den dagen, så innebar väl inte det att fallet Macchiarini slog ned som en bomb samma dag som beslutet fattades? Det måste väl ha mognat fram ett samförstånd under lång tid innan det formella beslutet fattades? Och alldeles oavsett vem som var i tjänst den dagen han anställdes, innebar ju inte det något carte blanche för honom att komma till Karolinska och skära i folk, utan att någon kontrollerar hans behörighet och referenser.
Det är inte första systemkollapsen i Sverige. Sådana utspelar sig hela tiden. Karolinska har också drabbats tidigare, även om mörkläggningen fungerat bättre. Men systemkollapserna har kommit för att stanna i ett land som aldrig utmäter ansvar bland samhällstoppar, utan istället bara fördelar förmåner.
Om inte vårt samhälle ska gå under, måste den nu inslagna vägen mot undergången ändras. I den mån personer, även i styrelsen, genom inkompetens och/eller mörkläggning, medverkat till mord eller dråp i något eller några av de aktuella fallen, ska självfallet prövas om åtal bör väckas, även i en vidare krets.
Södertälje tisdagen den 9 februari 2016
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar