Land i sönderfall

.

Förr trodde vi, åtminstone många av oss, att polisen och rättsväsendet var till för oss, för vår säkerhet, för att skydda våra hem och vår egendom, samt vår rätt att utöva våra yrken och uttrycka våra åsikter.

Under hand har vi, en del mer än andra, erfarit att polisens och rättsväsendets uppgifter är under förändring. Numera kan i deras uppgifter i allt högre grad ingå att göra politiska husrannsakningar, använda illegal avlyssning och GPS-spionage, rikta påhittade anklagelser samt stjäla våra företag och vår egendom, med hjälp av pålitliga tjänstemän inom andra delar av den statliga byråkratin. Särskilt om någon sossepamp, någon annan politisk pamp eller någon med politiker samarbetande maffialedare kan dra nytta av det. Ännu sker det bara i särskilt förtjänta fall, men det kan fort förändras, det lär oss historien.

En sak som inte förändras är att bland polisens viktigaste uppgifter är att ingripa mot kraftfulla manifestationer från medborgarna. Särskilt om de är så kraftfulla att de kan kallas för ”våldsamt upplopp”. Ungefär som det numera ofta är när mobben låtsas gå och titta på fotboll, men egentligen är ute för att slåss oprovocerat, gärna mot oförberedda och oskyldiga människor. Att polisen ingriper mot sådant är både begripligt och önskvärt. Just dessa våldsamma upplopp är dock inte så högt prioriterade ur polisiär synvinkel. De är nämligen opolitiska och drabbar Kreti och Pleti. Meningsyttringar och upplopp som riktar sig mot den politiska makten är högre prioriterade.

Ett bra exempel på detta utspelade sig i lördags på Norrmalmstorg. En tillåten demonstration som riktade sig mot förfallet i gränskontroll och immigrationskontroll som resulterat i att allt fler grova brottslingar söker sig till Sverige, de så kallade nordafrikanska gatubarnen, fick hållas i en liten avgränsad ruta, medan den icke tillåtna motdemonstrationen av vänsterelement fick fritt spelrum.

Det är känt att allehanda ljusskygga existenser utanför det ordnade samhället i Europa och Mellanöstern skrattar gott åt den svenska ordningsmaktens lallande. Polisen griper brottslingarna och tvingas genast släppa dem igen. Bud om detta färdas snabbt och Sveriges uppfattas som ett paradis av allehanda gatubrottslingar. Men det drabbar inte den politiska klassen. Det drabbar istället den övriga befolkningen. När den sedan vill uttrycka sitt missnöje med förhållandena organiserar den politiska klassen ”motdemonstrationer”. Egentligen är det inga demonstrationer utan anarkistiska element som utnyttjas av den politiska klassen för att kväva demokratiska åsiktsyttringar vilka lyfter fram regeringens oförmåga att hantera situationen. Det är uppenbart att dessa kvasidemonstrationer utnyttjas av regeringen i odemokratiska syften och därför gynnas av polisen. Förr kritiserade svenska media Putin för att göra så. Nu gör svenska regeringen likadant, men hittills med mycket försiktigt antydd kritik i svenska media. Det påminner även en aning om hur Hitler använde sina SA-trupper under 1930-talet. SA-trupperna gav sig på i första hand judar, men även socialister och andra som invände mot judeförföljelserna. Polisen ställde sig vid sidan av och tittade på. Nu i Sverige spelar vänsteranarkisterna SA-truppernas roll och polisen är mycket tillmötesgående. Men vad är väl annat att vänta när man utser politiska psykopater till höga polisbefattningar?

De nordafrikanska gatubarnen är från samhället utstötta grupper av individer, uppfödda i nordafrikanska gator och gränder vilka under Carl Bildts, Fredrik Reinfeldts och Stefan Löfvens ledning har importerats till Sverige. Det handlar om gränslösa individer som ofta uppträder i grupp, som stjäl, misshandlar, våldtar och mördar. De arbetar inte och de betalar inte skatt. Däremot kostar det samhället och medborgarna stora summor att ersätta den skada de åstadkommer och att finansiera allt daltande med dessa räddningslöst förlorade existenser, som inte hör hemma här, utan i många andra länder. De flyr heller inte från krig och förtryck.

Vi har i dagarna på olika sätt kunnat se konsekvenserna av utnämnandet av en gränslös men servil politruk till rikspolischef. Rapportering och statistik som berättar om dessa av våra politiker importerade grova brottslingars verksamhet hemlighålls. Och nu talar mycket för att den numera allt mer politiska polisen, och rättsmaskineriet i övrigt, har tappat masken. Inte nog med att man inte gör något för att gripa, rannsaka och utvisa dessa subversiva element. Man uppträder numera, av allt att döma, som brottslingarnas försvarare - mot folket.

Det är inget nytt att en korrumperad statsapparat försvarar grova brottslingar. Men det brukar omfatta grovt kriminella element som har positioner i samhället lika eller jämförbara med Anders Sundström, Stefan Löfven, Sven-Erik Bucht, Mats Paulsson, Torbjörn Rosdahl och Göran Lambertz. Den offentliga sektorns daltande med utländska grova brottslingar som uppehåller sig illegalt i landet har gett oss en ny klass: hemlösa utländska grova våldsverkare som ägnar sig åt stölder, misshandel, knarkhandel och våldtäkter vilka får allt fler att inte vilja gå ut på våra gator. Nytt är också att statens våldsmonopol inte används för att göra något åt saken, annat än till att skydda våldsverkarna mot folket.

Man kan fråga sig hur många av de som är poliser idag, som har blivit det för att försvara nordafrikanska brottslingar, som uppehåller sig illegalt i landet, mot folket? Hur många är bekväma med rollen att i befolkningens ögon i allt högre grad jämställas med eller associeras med grova nordafrikanska brottslingar? Kommer den av Eliasson och Löfven inslagna vägen att förbättra polisens arbetsförhållanden?

Det har varit ett antal, som jag har förstått det ett bytande antal, provokationer mot polisen i ”Arabiska Dalen” i Stockholms Södra förorter. Det för tankarna till Beirut, tycker jag. Mycket tyder på att det är på väg att utvecklas till ett gatukrig mot polisen i framväxande ghetto-områden.

Men jag tror att om inte våra politiker hanterar problemet med brottslingar utan skyddsbehov som redan har vällt in, och fortsätter att välla in, från Nordafrika kommer samhället att ställas inför stora svårigheter. När medborgarna i växande antal uppfattar politikernas och rättsväsendets oförmåga att hantera problemet med de afrikanska brottslingarna som ovilja, riskerar inställningen till samhället och ordningsmakten att förändras. Viljan att betala skatt kan förväntas avklinga snabbare än de flesta tror. Ett samhälle som inte kan bevara ordningen och skydda medborgarna till liv och egendom upplöses snabbt. Polisens vilja och förmåga att klara upp brott har länge befunnit sig i kraftig utförsbacke, som blir allt brantare. Utnämnandet av den politiserade pratkvarnen Eliasson lär knappast göra saken bättre.

När polisen och rättsväsendet upphör att fungera upphör inte rättsskipningen. Den söker sig andra vägar. Man bör inte förledas att tro att det avlastar polisen och rättsväsendet som då får mindre att göra. När medborgarna upplever att polisen och rättsväsendet har mer gemensamt med hitresta grova brottslingar från i första hand Nordafrika blir det inte roligt att vara polis i Sverige. Det går att hantera ett mindre antal slynglar i Arabiska Dalen med en ganska liten poliskår som den svenska. Men det går knappast att hantera ett utbrett folkligt missnöje.

Vi deltar alla i ett kolossalt socialt experiment som för bedrivs i skala 1:1. Om man inte till varje pris vill veta hur det slutar när polisen och rättsväsendet förlorar befolkningens förtroende bör man agera skyndsamt. Om en, senast två månader, är det vår i Medelhavsområdet. Då kommer folkvandringarna igång igen. Denna gång har nästan alla ID-handlingar. Nästan alla falska men omöjliga att kontrollera. Med den reklam visavi grova brottslingar som den svenska polisens och rättsväsendets lallande i år inneburit kan tillströmningen av grova brottslingar förväntas nå hittills oanade nivåer.

Många europeiska länder har ledare med bättre förstånd än Stefan Löfven, Åsa Romson med flera - förmodligen alla. Man kan på goda grunder sluta sig till att de dels är fly förbannade på Löfvens stollerier under kalenderåret 2015 och att de dels kommer att underlätta för immigranter att ta sig till Sverige, om de lovar att inte stanna i deras egna länder. 

Om NATO-svamlet fortsätter under 2016 får vi sannolikt bereda oss på att Ryssland kan bli transitland för stora mängder immigranter på väg till Sverige. I så fall står vi kanske snart inför en grekisk eller italiensk situation. Norge har redan fått prova på det i liten skala. Finland går i skräck och väntar på vad som ska hända. Det är den moderna tidens krigföring. Inte en soldat går förlorad. Inte ett skott behöver lossas. Men en fiende som nått ett visst mått av dekadens går ofelbart under.

Sveriges regering måste skyndsamt ta sig samman och vidta adekvata åtgärder eller kliva åt sidan och släppa fram någon annan. Rådande handlingsförlamning innebär rena självmordet för landet, sådant det hittills har varit. Det är inte mycket som talar för att vi kommer att uppskatta det vi får istället.

Södertälje måndagen den 1 februari 2016

Mikael Styrman

.