Självkörande bilar - något att längta efter?

.

Mercedes 500K - förmyndarfri

Härom dagen, igår eller i förrgår, var ett ganska stort inslag i TV:s nyheter att bilindustrin utvecklar självkörande bilar.

Varför släpper bilindustrin ut nyheter om självkörande bilar? Är det för att tuta i oss alla att allt är bra? Att vi ska fortsätta att konsumera oss lyckliga istället för att tänka på något riktigt?

Är självkörande bilar verkligen något som vi vill ha? Själv vill jag det inte. Om jag vill omkomma av att ha frånhänt mig kontrollen över min bil då tar jag bussen. Det går alldeles utmärkt redan idag, utan någon ytterligare utveckling. Vill jag omkomma för att det färdmedel jag valt löper amok för att ett dysfunktionellt styrsystem hamnar i en situationen som självtillräckliga konstruktörer och tillverkare inte insett, eller inte brytt sig om, att kommer att inträffa, då tar jag flyget - företrädesvis en Airbus.

Den dagen min bil kör sig själv, eller rättare sagt den dagen en icke närvarande förmyndare kör bilen, den dagen slutar jag köpa bil. På sin höjd kan jag tänka mig att då köra motorcykel som garanterat kommer att var förmyndarfri ytterligare en tid. Alternativt kan jag tänka mig att köpa något gammalt, fritt från både elektronik och förmyndare.

Så mycket pengar jag ska spara på att slippa köpa bil och reservdelskit, betala vägskatter, vägtullar, försäkringar och bensinskatt. Varför sänder TV-nyheterna då sådana rapporter från bilindustrin, om det inte är för att upprepa ”det finns absolut ingen anledning till oro” medan polarisarna smälter och man kör snö med tåg i Alaska för att kunna köra hundspannstävlingar? Om det inte är för att hälla i oss kallocain och lura oss att konsumera ”medan Rom brinner” så måste man ha drabbats av kollektivt hjärnsläpp och hybris inom bilindustrin, eftersom man alls sysselsätter sig med något sådant, av det mesta att döma både dödfött och kontraproduktivt projekt.

Södertälje tisdagen den 8 mars 2016

Mikael Styrman

.