.
Den trogne läsaren har kunnat se att jag legat lågt ett tag med bloggandet. Jag har varit sysselsatt med olika konsekvenser som drabbar medborgarna i en nation under pågående sammanbrott. En nation som gått, och går, från åtminstone illusionen och ambitionen av ett folkhem, till något som kan liknas vid ”rädde sig den som kan”. Numera är som bekant inte bara pampar med politisk anknytning suveränt straffimmuna utan även stora mängder småbrottslingar, yrkesförbrytare, missbrukare, importerade gatubrottslingar med flera är också straffimmuna. Åtminstone för en betraktare som står utanför systemen verkar det inte bekomma rättsväsendets olika aktörer nämnvärt. De vidtar slentrianmässigt sina meningslösa åtgärder utan att deras meningslöshet nämnvärt verkar bekomma dem själva.
Jag har nästan hållit andan av spänning den senaste tiden när jag sett hur flera journalister och nyhetsorgan allt mer kommit att likna det de ska vara. En granskande tredje statsmakt - renhållningsorganet som tvingar de andra göra saker som de ska göras enligt våra gemensamma lagar och regler. Mycket av det jag skulle ha viljat framföra i fallet Anders Sundström har framförts av andra. Det verkar som om nästan alla slutligen kommit fram till att ”nu har du gått för långt din jävla skurk - nu ska du ut!”
De många mutkolvarna som sitter på sina piedestaler i det offentliga och institutionaliserade ägandet - eller icke-ägandet - har känt av vartåt det blåser. De har legat lågt för att undgå otrevligheter. Ångesten har varit så påtaglig att man nästan kunnat känna deras ångest genom TV- och datorskärmar. De vågade inte som brukligt försvara gudfadern Sundström för att de kände risken att få löpa gatlopp i media och riskera att få sina egna skumraskaffärer granskade. De vågade inte heller deklarera att de skulle gå emot Sundström. Hans totala hänsynslöshet är omvittnad och inget som man utsätter sig för i onödan. Följden blev den kökkenmödding vi just bevittnat. ”Låtsasägarna” låg lågt fram till en vecka innan stämman då man bytte fot för att det antogs vara för sent för Sundström att på sitt vanliga sätt förstöra deras liv.
Tyvärr gör det inte våra system maffia- och gangsterfria. Det innebär bara att det värsta avskrapet fick en blomsterkast och skamset fick lufsa ut bakvägen.
Vårt finmaskiga maffianät, i vilket alla har hållhakar på alla, har hittills förhindrat att man gör det enda riktiga: utreder Sundström och kompanis skumraskaffärer. Att man under rådande förhållanden inte gör det är ju inget annat än ett kvitto på att de som hittills överlevt vet vad som finns i bagaget och att deras karriärer inte klarar att det dras fram i ljuset.
Sundström fick gå för att hans storhetsvansinne och skrupelfrihet blev en belastning och hotade alla andra. Ändå har vi knappt sett förnamnet i media av vad den ondskefulle maktgalne psykopaten och hans jaktkompisar ställt till med.
Nu återstår väl att se om Anders Sundström även denna gång visar sig vara en ”bank i banken” och kryper fram ur någon obskyr skrubb i källaren, som ordförande i någon styrelse som ingen någonsin har hört talas om, för att på så sätt hålla bankens personal i skräck, så att de inte skvallrar om skumraskaffärerna som Sundström och de andra jaktkamraterna ägnat sig åt med kundernas pengar.
Falun torsdagen den 7 april 2016
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar