.
Under några dagar har jag haft tillfälle att följa BBC’s rapportering vilket jag vanligen inte har. Ganska roat fick jag tillfälle att jämföra skådespelet kring premiärministerbytet och den ganska problemfria och konstruktiva bild av den brittiska regeringsombildningen som man fick av BBC, med den rapportering om Storbritanniens snara undergång vilken förmedlades av TV4 med sedvanlig efterföljande domedagspredikan av Ann Linde. Nog är våra svenska EU-politruker väldigt ängsliga för att i kölvattnet på Brexit tvingas överge den påtvingade gåslever- och rödvinsdieten i EU.
SVT:s Text-TV meddelade igår att börsen nu återhämtat sig från Brexit-omröstningen. Domedagsbasunerna har åtminstone så här långt tutat i onödan.
Den nytillträdda premiärministern Theresa May utser Boris Johnson till utrikesminister. Det väcker farhågor hos svenska media om vilka frispråkiga uttalanden vi kan förvänta oss från Johnson. Eller är det i medias fall snarare frågan om förhoppningar? För många höga politiker, som inte är vare sig överdrivet kompetenta eller hederliga, men som tar sig själva på mycket stort allvar, handlar det nog i alla fall om rädsla. Jag kan tänka mig att många britter inte har så mycket till övers för uppblåsta politiker - inte minst europeiska - och utnämnandet av Johnson föder förväntningar om välgörande respektlösa uttalanden från den brittiska utrikesministern.
Att utse Johnson till utrikesminister handlar nog inte om att han förväntas vara särskilt kompetent som utrikesminister. Åtminstone delvis torde det handla om traditionellt maktspel. May har hellre Johnson med i båten än har honom som besvärande och underminerande skitspridare på stranden. Sådär gjorde Fredrik Reinfeldt med världsturisten Carl Bildt och Löfven har gjort likadant med den intrigante gruvmarodören Sven-Erik Bucht. Johnson får, enligt vad som förutspås, en avlövad utrikesministerpost. Carl Bildt fick en globetrotterpost som garanterade att han aldrig skulle vara hemma och lägga sig i politiken. Sven-Erik Bucht fick en landsbygdsministerpost där hans insatser för Sveriges jordbruksnäring än så länge inte är så mycket att skriva hem om. Att han använt sin ministerpost till att göra sina redan gynnade kompisar, ekonomiska och miljöbrottslingar i gruvbranschen, ännu mer ansvarsbefriade lär inte heller vara populärt bland människor som har något innanför pannbenet. Sverige är redan i gruvsammanhang en bananrepublik. Det brukar vara så i bananrepubliker att om man mutar en minister får man göra vad man vill med nationens rikedomar. I bananrepubliker finns heller inget rättsväsende som kan ställa korrumperade ministrar till svars.
Falun fredagen den 15 juli 2016
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar