Det vore orättvist att påstå att EU:s och Europas politiker skapat situationen i Turkiet. I den mån någon har skapat den är det Erdogan och hans underhuggare. I bakgrunden spökar religiös extremism som de antingen själva tror på, eller bara utnyttjar för att driva mobben dit de önskar. Det finns något exempel i historien på maktgalna ledare som själva kan ha varit religiöst troende. Men åtminstone nästan alla har bara trott på sig själva och använt sig av religiösa övertoner för att hantera en okunnig och efterbliven mobb.
Men Europas nationella politiker och EU:s politiker är naturligtvis i hög grad medskyldiga till situationen i Turkiet. Genom att inte inse att verkligheten har förändrats och genom att därför bita sig fast vid skenheliga floskler, som må ha varit lika rätt för 50 år sedan, som de är fel idag, har de skapat en situationen som gjort det omöjligt för dem själva att hantera det migrationskaos de skapat genom sitt stöd för USA:s utrikespolitik i bland annat Mellanöstern, Afghanistan och Pakistan.
En målmedveten och lika hänsynslös som maktgalen Erdogan, har skickligt utnyttjat EU:s oförmåga att sköta migrationsfrågan. Det är nog tveksamt om vi någonsin kommer att få veta om EU:s politiker gett klartecken åt Erdogan - mellan skål och vägg - eller om han bara själv dragit slutsatsen att varken EU eller USA kommer att blanda sig i hans utrensningar av sekulära krafter i Turkiet. Visst, de kommer att kritisera hans värsta avarter och kanske till och med att hota lite grand. Men därvid kommer det att stanna. Mot bakgrund av vad USA och Europa har ställt till med i arabvärlden är det inte säkert att vi ska vara ledsna över det, åtminstone inte i det omedelbart nära förestående tidsperspektivet.
Mot bakgrund av hur Erdogan agerat i fråga om det turkiska folkmordet på armenier finns anledning att känna stark oro inför vad som kommer att hända i Turkiet med omnejd. Vi behöver nog inte lyfta blicken särskilt långt över den egna näsan för att finna minoriteter som kan drabbas mycket hårt av Erdogans retoriks konsekvenser. Historien saknar inte exempel på ledare som härskat genom att piska majoritetsmobben mot olika minoriteter. Och mobbens galenskap, utan en klok ledare och en fast hand som styr den, känner knappast några gränser.
Erdogan har i övrigt slagit an en otrevlig ton genom att godtyckligt massavskeda intellektuella, ställa dem utan försörjning och göra dem livegna med hjälp av reseförbud och andra inskränkningar i deras tillvaro. Grovt betraktat finns det två möjliga konsekvenser av detta. Antingen knäcker Erdogan allt motstånd, eller så skapar han istället ett mycket starkt motstånd som kan skicka in även Turkiet i en period av mycket lång och svår oro, med ofattbart mänskligt lidande till följd. Jämför man det senare perspektivet med vad framför allt USA skapat i arabvärlden och dessutom tar i beaktande de särskilda relationer som råder mellan USA och NATO-landet Turkiet, ligger det inte allt för långt bort att dra slutsatsen att det nu blivit Turkiets tur att drabbas av det amerikanska militärindustriella komplexets söndra- och härskapolitik.
Historien upprepar sig, men aldrig exakt lika som tidigare. Stalins förföljelsemani rensade bland annat ut alla höga militärer. Hitler rensade ut oliktänkande och hetsade mobben mot judarna. I Kina vände kulturrevolutionens stollerier upp- och ned på alla begrepp. Kambodjas kulturrevolution urartade än mer. De intellektuella drevs ut på åkrarna men det räckte inte med det. Det visade sig att cirka två miljoner människor, eller var fjärde kambodjan, mördades av de Röda Khmererna, ackompanjerade av stora delar av den svenska politiska och kulturella elitens applåder.
Det finns nog all anledning att befara att Erdogans iscensatta statskupp var startskottet för honom att med stöd av USA:s och Europas politiska etablissemang skapa Europas Gröna Khmerer. Det behöver inte ens vara hans avsikt för att bli följden av hans övergrepp mot den turkiska befolkningen. Det är svårt att sätta några gränser för det vansinne människor är kapabla att åstadkomma i flock. Det gäller i allra högsta grad för enkla, okunniga och måttligt begåvade människor vilka utnyttjas av mer förslagna för sina syften.
Falun fredagen den 22 juli 2016
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar