.
Föga förvånande - nödgas jag säga - bekräftar även Uppdrag Gransknings genomlysning av några fall som behandlats av Inspektionen för Vård och Omsorg (IVO) vad vi redan visste. Synbarligen utan nämnvärd skam i kroppen duckar IVO nära nog till 100% för alla uppgifter som vi medborgare förletts att tro att IVO inte bara ska utföra utan även vara garant för, nämligen granskning och utrensning av missförhållanden och missdådare inom vård och omsorg.
Med illa dolda flin flyter handläggarna undan från journalistens frågor. Konfronterade med frågorna, utan möjlighet till flykt, framkommer förklaringen. IVO har - på gott och ont, ska framhållas - inga eller nästan inga möjligheter att åstadkomma någon rättelse i samband med missförhållanden. Istället blir IVO:s uppgift och roll den motsatta: att legitimera skurkars fortsatta verksamhet inom vården.
Den totala oförmågan att åstadkomma någonting över huvud taget, och den nästan totala passiviteten, är frapperande, för att inte säga upprörande, särskilt mot bakgrund av de viktiga uppgifter man har lurat i oss att IVO ska sköta.
”Lurat i oss” är nämligen precis vad politiker och byråkrati gjort. Ingen av de nyss nämnda har över huvud taget tänkt tanken att IVO SKA åstadkomma något. IVO:s uppgifter är uteslutande att skydda skurkar inom vården: medicinsk personal, byråkrafter och politiker. Och de ska skyddas mot sjuka, stympade och sörjande medborgare som fått sin egna liv förstörda, direkt eller indirekt, samt förlorat anhöriga. Samtidigt ska det skapa en bild - medvetet en falsk bild - av att det verkligen finns en inspektion.
Alla inom vården är väl informerade om låtsasleken. IVO fungerar som katolska kyrkan under medeltiden. IVO säljer avlatsbrev - syndernas förlåtelse åt skurkar och oduglingar inom vården liksom till sjukvårdspersonal som bara haft otur. Medborgarna görs rättslösa - redan drabbade såväl som ännu inte drabbade. Vårdens missdådare står i kö för anmäla sig själva och inhämta sitt avlatsbrev för att sedan kunna fortsätta att skurka sig.
Det finns en betydande skillnad mellan IVO och den katolska kyrkan på Medeltiden. Den som ville ha syndernas förlåtelse och undgå skärselden genom katolska kyrkans försorg fick vara beredd på att lätta på penningpungen ordentligt. Fattiga gjorde sig icke besvär. Men IVO’s försäljning av avlatsbrev är så konstruerat, att de plågade, stympade och mördade medborgarna, eller deras anhöriga, betalar för vårdens missdådares avlatsbrev genom skattsedeln. Vårdpersonal, byråkrater och politiker - speciellt de två senare kategorierna - har frikort - från dag ett och utan slut.
Falun torsdagen den 14 juli 2016
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar