.
Det var förenat med en påtaglig déjà vu-upplevelse att se det uppradade garnityret polischefer på podiet efter migrationsmorden på Drottninggatan. Visserligen hette inte politruken Hans Holmér den här gången, som efter Palme-mordet, utan istället Dan Eliasson. Likheten var ändå slående. Inte heller Dan Eliasson är någon riktig polis. Hans uppgift är, liksom Holmérs var, att förvränga polisutredningen till det politiskt önskvärda, oavsett vad verkligheten bjuder.
Men trots likheterna fanns också motsatser. Holmers uppgift var att sabotera polisutredningen för att mördaren skulle komma undan. Det lyckades över förväntan. Utredningens mål den här gången är istället att få fast mördaren. Eliasson har bjudit in sig själv därför att de många tipsen från allmänheten gjorde det möjligt att snabbt gripa mördaren. Kul att för en gångs skull få vara med när någonting fungerar. Men det innebär inte att det saknas högre mål för Eliasson. Den här gången handlar det om att förvränga och stöka till utredningen intill obegriplighet genom att fabricera en uppblåst och fantastisk IS-intrig, enorma politiska nätverk och gärna en plats i solen på den världspolitiska scenen, helst även som en nära bundsförvant till USA. Att bara tala om att de oskyldiga människorna på Drottninggatan mördades som en konsekvens av en makalöst klantigt och inkompetent skött migrationspolitik, resulterande i att landet fyllts av kriminellt slödder som tillåts gå lösa och härja i landet, utan att Löfven, Eliasson och kompani har en susning om var de är någonstans, är naturligtvis helt otänkbart.
Södertälje långfredagen den 14 april 2017
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar