.
I kölvattnet av dödsbranden i Grenfell Towers i London räknar nu London-polisen de döda på småbarns vis. Lite i sänder ökar antalet. Förmodligen kommer vi aldrig att få reda på hela antalet - av tre skäl:
Det finns inga liggare som visar hur många som bodde i huset. Möjligen finns det en lista över lägenhetsinnehavare. Men det är ju inte samma sak.
Det finns inget intresse från myndigheter och politiker att gräva fram hela antalet. Ju färre desto bättre ligger nära till hands att anta att är det som gäller.
I London, liksom i Sverige, finns betydande mängder illegala invandrare. Antalet omkomna sådana framgår inte av några förteckningar. En korrumperad politiker eller byggare skulle kunna säga att de är ”gratis”.
De siffror som återkommande publiceras över hur många som bodde i huset, åtminstone i svensk press, är rent ut sagt löjeväckande. Upp till 200 brukar svenska media säga. 600 skymtar fram ibland. Möjligen räcker inte ens den större siffran till.
Det finns ingen som helst rimlig relation mellan antalet våningar, antalet lägenheter och antalet uppgivna boende. Polisen gillar läget. Förmodligen för att det är ett gemensamt politiskt-polisiärt intresse att tona ned antalet omkomna. Stämningen är spänd. Risken för kravaller kan förmodas vara påtaglig. Smärre skärmytslingar har redan förekommit. Så man nalkar sig sanningen försiktigt på småbarns vis. Först 12 döda, sedan 17, därefter 58. När det börjar bli ”för många” kanske man kommer fram till att huset är för farligt att undersöka. Så har ju redan argumenterats och så kan ju mycket väl vara fallet. Är inte husskelettet tillräckligt farligt kan man ju alltid hjälpa det närmare havsytans nivå. Gick det i New York kan det väl gå i London…
När de politiska och polisiära barnen nu räknat ända upp till 58 undrar ju vän av ordning istället om den verkliga siffran är över eller under 200. Det är förmodligen lättare att försköna antalet omkomna än att göra något åt korruptionen som resulterat i deras förtida död under traumatiska förhållanden.
Falun tisdagen den 20 juni 2017
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar