.
I Salisbury, Storbritannien, har en rysk man och hans dotter, och ett antal andra personer, skadats av giftgas. Mannen i fråga är en före detta spion för brittiska intressen, som britterna bytt till sig vid en fångutväxling.
Nu görs gällande att ryssarna har utsatt mannen för en giftattack, som det får förstås, som någon repressalie- eller hämndåtgärd.
Kanske är det så, kanske inte, och kanske får vi aldrig säkert veta.
Men innan man låter sig ryckas med av propagandamaskineriet bör man ställa sig några frågor:
- Om ryssarna anser att Skripal, som mannen uppges heta, är så viktig att hämnas på - skulle man då ha lämnat ifrån sig honom, en rysk medborgare, vid en fångutväxling?
- Skulle ett Ryssland, redan hårt trängt av den amerikanska, och deras vasallstaters, ekonomiska blockad landa i att det är viktigare att hämnas på en före detta spion än att få blockaden hävd?
- Om ryssarna trots ovan antydda tveksamheter ändå skulle välja att försöka förgifta den pensionerade spionen - skulle man då välja en metod som extremt tydligt pekar ut dem själva?
Jag har svårt att se annat än att det vore fullständigt befängt att göra på det sätt som våra av den amerikanska militärdiktaturen kontrollerade media nu trummar ut. Man må tycka vad man vill om Putin och hans sätt att styra Ryssland men jag tror att man måste vara väldigt barnslig för att tro att han och hans medarbetare är intelligensbefriade puckon. Om de vore sådana skulle de inte sitta vid makten i Kreml, och kanske ingen annanstans heller. Möjligen med ett undantag.
Det förvånar mig föga att Theresa May inte vågar hålla distans och vara kritiskt mot sådana här operationer. Om Storbritannien är så illa skött, att jänkarna mördar vem de vill och hur de vill i Storbritannien, återstår väl inte så mycket annat än att spela med ”like a puppet on a string”.
Vi har i många decennier suttit på parkett och åsett hur amerikanska psykopater undergrävt de flesta demokratiska regeringars ställning i först Syd- och Mellanamerika och successivt i allt större delar av världen. Vi, eller våra politiker och media, har valt att titta bort och låtsas som om problemet inte fanns. Men den som inte stämmer i bäcken måste vara beredd på att förr eller senare stämma i ån. Osökt kommer jag att tänka på ett citat som Winston Churchill brukar tillskrivas, om Chamberlains appeasement-politik gentemot Hitler. Numera tycks det råda delade meningar om huruvida Churchill verkligen var citatets upphovsman, åtminstone till dess exakta lydelse. Icke desto mindre beskriver det mycket träffsäkert västvärldens hantering av de amerikanska psykopaternas false flag-operationer:
”You choosed between war and shame. You choosed shame, and You will have war.”
(Sv: Ni valde mellan krig och skam. Ni valde skam, och Ni kommer att få krig.)
Med detta vill jag naturligtvis inte att resten av världen ska gå i krig mot USA, även om USA lägger ned mer pengar på sin militär än alla andra länder tillsammans. Men jag vill ha sagt att vi löper allt större risk att bli indragna i förödande amerikanska proxykrig ju längre våra ryggradslösa politiker och mediapolitruker ägnar sig åt att titta bort när USA systemet kränker mänskliga rättigheter världen över - i demokratin och frihetens namn. En sak kan vi vara säkra på. De amerikanska krigsmakarna strävar inte mot att krigen ska utkämpas på amerikansk mark. Står vi till tjänst med krigsskådeplats för amerikanska proxykrig, så kommer vi att få krig.
För övrigt så anser jag, att om inte amerikanerna kan hålla ordning på sina giftampuller så bör man kasta ut amerikanerna - allihop!
Falun tisdagen den 13 mars 2018
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar