måndag 9 april 2018

Alla fanatiker är farliga



.
Näst farligast är obegåvade människor i flock. Man ska aldrig underskatta graden av dumhet som obegåvade människor i flock är kapabla till. Allra farligast är dock människor som exploaterar obegåvade människor i flock. Vare sig de själva är begåvade eller obegåvade, är fanatiker som exploaterar de obegåvade ofta förslagna och alltid hänsynslösa. Se bara på Sven-Erik Bucht och hans förmåga att exploatera religiöst övertygade nationalsocialdemokratiska fanatiker i Norrbottens utmarker. Det finns förmodligen inga gränser för de vansinnigheter som obegåvade människor i flock kan åstadkomma. Se bara på vad som har hänt i Tyskland på 1940-talet, Vietnam på 1960- och 1970-talen, Rwanda på 1990-talet eller Irak och Syrien på 2010-talet.

När man följer diskussionerna i media om islam, ryssar med mera, snubblar man över många sådana där fanatiker och demagoger. Argumenten som de framför till stöd för sin sak är av karaktären att det inte är möjligt för oss - och inte för dem själva heller - att veta om det dom använder till stöd för sin sak är sant eller inte. Det är inte att ta miste på, att de tycks övertygade om att det är sant, men de kan egentligen inte veta - de kan bara tro. De befäster egentligen bara sin tro på olika auktoriteter. Ungefär som enfaldiga människor i en annan, mindre upplyst tid, kunde dyrka en totempåle eller varför inte Oraklet i Delfi. De är egentligen religiösa fanatiker.

Människor har trott på auktoriteter i alla tider och det har lett mänskligheten från stollighet till stollighet. I förhistorisk tid ledde prövningar ofta till människooffer - för att blidka gudarna, eller vem fan som helst som någon dåre med trovärdighet deklarerade att man skulle tro på, eller hålla på gott humör, genom att mörda någon anförvant.

För några hundra år sedan trodde man på häxor och oskyldiga kvinnor fick göra vattenprovet. Var hon oskyldig drunknade hon och dog. Var hon skyldig så flöt hon och brändes på bål. Ytterligare några hundra år tidigare drog inkvisitionen fram över södra Europa terroriserande, torterande och mördande människor i Guds namn.

Alla utövarna visste hela tiden att de gjorde rätt…eller låtsades åtminstone…men slutresultatet var inget annat än ett utslag av mänskligt vansinne.

Nu såg jag att Sven Hirdman, som tidigare var ambassadör i Moskva hade skrivit på DN Debatt med anledning av Salisbury-attentatet och manat till besinning.

Det tog inte så länge innan han fick en pensionerad fanatiker med militärt förflutet i nacken, numera verksam inom hemvärnet, som till stöd för sin argumentation räknade upp en mängd sådana omständigheter vars sanningshalt i flera fall är mycket svårbedömd och vars orsakssamband ofta är komplicerade.

Egentligen så är det ganska fantastiskt hur de här fanatikerna fungerar - eller inte fungerar. Trots att false flag-operationer ideligen avslöjas från amerikansk sida, i media, genom erkännanden och genom kongressförhör i USA, är dessa fanatiker helt oförmögna att ta till sig detta och vad det betyder för den sidans trovärdighet. Det kommer helt enkelt inte åt dem. Det rinner av dem som vatten på en gås. Men aldrig att det kommer så mycket som ett uns av tvivel över deras läppar oavsett vilka vansinnigheter som propaganda-psykopaterna åstadkommer. Och ett fördömande av den sidans upprepade ohederligheter vore naturligtvis helt otänkbart.

De blir förmodligen sådana, eller de förvärras, av att de bara umgås med likasinnade och indoktrinerar varandra. De vistas hela livet i en bubbla, skyddade från verkligheten och präglas av en helt sekteristisk miljö.

Ändå vågar ingen säga högt att de utgör vår motsvarighet till islams fanatiker. Andra har fanatiker - vi har engagerade sanningsvittnen. Men om man tar ett par steg tillbaka och betraktar saken på lite distans ser man att Iran har sina religiösa poliser som ska övervaka att kvinnorna bär slöja. Vi har våra religiöst övertygade försvarspolitiska fanatiker som med en drucken papegojas envishet upprepar vilka dumheter som helst som kommer från de amerikanska trollfabrikerna och som alltid går ut på att ryssarna har gjort än det ena och än det andra, även om det som påstås många gånger är så urbota dumt att hälften vore nog.

Fanatismen finns överallt. Den tar sig lite olika uttryck på olika platser. Det gäller bara att ha tillräckligt mycket förnuft för att genomskåda den. När vi misslyckas med det går det alltid åt helvete.

Falun måndagen den 9 april 2018
Mikael Styrman
.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar