I veckan har media uppmärksammat att SOM-Institutet vid Göteborgs universitet i sin årliga undersökning kommit fram till att efter hand som allt fler samhällsinstitutioner fungerar allt sämre, ökar befolkningens förtroende för dem…
DN skrev exempelvis den 24 april i en artikel med rubriken ”Svenskarna mer nöjda med samhället”:
Förtroendet för polisen har ökat från 52 till 58 procent.
Skolan har ökat från 42 till 48 procent.
Vården ökar en procent till 65 procent.
Försvaret har en positiv trend (vad som nu menas med det?).
Svenskarnas nöjdhet med demokratin ökar till 76 procent.
Förtroendet för politiker ökar också, om än från en blygsam nivå.
De som har positiva förväntningar om ekonomin ökar från 18 till 27 procent.
Undersökningen gjordes hösten 2017.
20.400 slumpvis utvalda tillfrågades.
Svarsfrekvensen var 55%.
- Inte ett kritiskt ord i DN. Så var det med den granskande journalistiken.
Det där får väl en att lyfta på ögonbrynen och le lite igenkännande,
när verkligheten innebär att det stormar kring polisens bristande effektivitet,
kanske mer än någonsin, medan rättsskandalerna avlöser varandra.
När skolan präglas av en debatt om höga betyg och låga kunskaper,
i en skola med elever bland vilka provfusk tycks vara utbrett,
från både skolans och elevernas sida.
Vårdens köer ökar, människor dör i vårdköer, ambulanser kommer inte,
sjukvården går allt oftare upp i stabsläge,
vilket i sjukvårdsmiljö tycks vara en militaristisk term,
som betyder att man övergår till navelskådning istället för att tillhandahålla vård.
Slutligen vad demokratin beträffar, har gränskontrollen brutit samman,
politiken har skapat ett svart,
men ändå ofta bidragsfinansierat, parallellsamhälle,
vilket resulterat i nästan dagliga dödsskjutningar och gruppvåldtäkter,
statsministern talar inte med ett parti som förmodas appellera till var femte väljare,
eller snart fler än han själv har i ryggen,
och åtminstone tre partier riskerar åka ut ur riksdagen,
men SOM-undersökningen kommer fram till
att förtroendet för demokratin och politikerna har ökat…
Det här är ju ganska kul egentligen. Det är väl ungefär så här en mytoman skulle bete sig om han fick ljuga år efter år utan att någon påtalar att han faktiskt står och blåljuger. Det ska villigt erkännas att situationen är sämre i nu än i höstas. Men det är ju närmast en gradskillnad i förfallet. Det är ju inte så att allt var bra i höstas och att allt har gått åt helvete sedan dess. Så varför kör man ned sådant här svammel i halsen på oss? Är det valåret som spökar? Är det vanlig ohederlighet? Eller är det bara dumhet?
Om det är ohederlighet på SOM-Institutet som spökar så innebär det att någon sitter och manipulerar, eller ljuger ihop svaren. Att det skulle vara dumhet har jag svårt att tro. Det är väl inga mellanstadieelever som gör undersökningen utan handledare? Möjligen kan det vara fråga om ”funktionell dumhet”? Det vill i detta fall säga att man ställer frågorna på ett visst sätt, så att man styr svarens utformning, till exempel för att tillfredsställa intressen som har betydelse för institutets eller universitetets finansiering. Återstår även möjligheten att någon tar mutor eller gör affärer för egen räkning.
”Fake news” är ett alldeles adekvat begrepp som tyvärr håller på att få en dålig klang av att Donald Trump verkar använda uttrycket om allt som inte stämmer med hans världsbild - med beräkning, eller för att han av någon anledning inte förstår vad han gör. Den bild vi får av USA och Trump är inte nödvändigtvis objektiv. Vi får den bild som någon valt att vi ska få. I just fallet Trump och Fake News är det troligt att svenska makthavare och svensk mediaelit gärna ger oss en bild som förlöjligar eller eljest undergräver begreppet Fake News. Den som vant sig vid att kunna manipulera allmänheten bibehåller gärna status quo - till nästan vilket pris som helst… Makt över människor är makt och handelsvara även för den som inte råkar vara makthavare.
Jag vet inte hur hög svarsfrekvensen brukar vara på sådana undersökningar. Men jag vet att själv brukar jag aldrig svara på sådana. När jag ibland granskat någon undersökning har jag nästan alltid kommit fram till att den varit manipulativt utformat och har retat mig på att det varit så uppenbart vilket svar frågeställaren vill ha. Säkert har fler än jag tänkt likadant. Det skulle kunna innebära att en viss grupp människor som inte ännu kommit i nära kontakt med media och politiker svarar, medan andra låter bli. Men det är svårt att veta vilka slutsatser man kan dra av den uppgivna svarsfrekvensen. Om inte svaren är pålitliga, kan man då ändå lita på den uppgivna svarsfrekvensen? Skulle någon anlita en institution för undersökningar om den svarsfrekvens de når upp till var väldigt låg? Finns det någon organiserad verksamhet som undersöker bedrägerier i samband med exempelvis politiska undersökningar? Naturligtvis inte. Vem skulle svara för den? Vår politiserade polis som bara kan genomföra utredningar i vilka utredningens slutresultat är i förväg bestämd eller våra korrupta åklagare? Om de ändå fick till en utredning - vem skulle döma? Samma politiserade domstolar som dömde Tomas Quick i åtta enhälliga domar - utan att i ett endaste fall få ens den minsta reprimand i efterhand för sina skurkstreck?
Falun lördagen den 28 april 2018
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar