söndag 27 maj 2018

För en gångs skull…


…sysslar Miljöpartiet med miljön. Och då menar jag inte kongressbeslutet om höjd flygskatt, som tidningarna slår upp stort idag. Det är bara trams. Och så är det översitteri. Gamla kommunistmetoder, sådana som nationalsocialdemokraterna ofta ägnat sig åt. Det appellerar till dem som inte har råd att flyga. Det är deras sätt att jävlas med dem som har råd att flyga. Men det har inget med miljön att göra. I bästa fall är det egenterapi och ett utslag av en naiv ungdomlig vilja att uträtta något. Det gör i bästa fall ingen skada för miljön, men det gör heller ingen eller bara obetydlig nytta. Det ökar mängden herrelösa pengar i systemet, vilka är förutbestämda att hamna i maffians fickor, utan att göra någon annan nytta än att just göra det dyrare att flyga.

Med rubriken syftar jag istället på det som man gick ut med idag, i kongressens elfte timma, om att göra det möjligt att åka nattåg ut i Europa. Det är möjligen miljöpolitik. Och det är klok politik därför att det kan skapa ett positivt alternativ för resenären, vilket gör det möjligt att verkligen styra över trafik från flyget till tåget. 

Vi kan idag, när som helst, med dator, eller till och med genom användande av mobilen, boka en flygbiljett vart som helst i världen, på nolltid, dessutom ofta billigare än genom specialiserade researrangörer. Men vi kan inte lösa en tågbiljett till Korfu, eller till någon närliggande ort på det albanska eller italienska fastlandet. Vi kan inte ens boka en tågresa till Berlin, Paris, London eller Barcelona. Åtminstone inte utan stora svårigheter.

Det är inget mindre än en praktskandal för hela EU-nomenklaturan som uppenbarligen bara är i Bryssel för att leva lyxliv på skattebetalarnas bekostnad. Det har man upptäckt nu i miljöpartiet. Men det räcker inte med att kunna lösa biljetter. Det måste också finnas tåg som går, med komfort och under tider som verkligen gör tåget till ett alternativ.

Jag vet inte hur situationen är i utlandet, men i Sverige kan många gånger bara självplågare åka tåg. Norrlandstågen får en exempelvis att associera till Transsibiriska Järnvägen. Det måste man styra upp. För att ha råd att göra det får man inte slösa bort pengarna på verklighetsfrämmande snabbtåg. Man måste ha råd att få de långsamma tågen att gå och vara pålitliga, istället för nu rådande pajaserier.

En annan sak är sovvagnskomforten. Man kan idag inte ställa in en resväska i kupén och sedan vända sig i kupén. Beskrivningen av vagnarna, kupéerna och komforten kan få den galghumoristiske att vrida sig av skratt. Både beskrivningen och vagnarna måste vara från 1940-talet? Mot bakgrund av att stora delar av Europas befolkning då transporterades kors och tvärs över kontinenten med boskapsvagnar, och enkel biljett, kan SJ:s beskrivning möjligen ha varit adekvat då. Men idag är den ett stort skämt, kanske till och med satir. 

Nummer ett att göra är att ta bort varannan mellanvägg och göra kupéerna dubbelt så stora i de befintliga vagnarna, se över el, bord och wifi samt anpassa toalett- och duschutrymmen efter vuxna människors storlek. Så är det inte nu. Och sängarna som kan få en att tro att man sover i tält - direkt på marken - bör man också byta ut.

En annan sak är restaurangerna, eller vad man nu ska kalla de där enkla syltorna med de legendariska plastmackorna. De är ju ett hån mot alla resenärer. Om man vill att resenärer ska åka långt med tåg, då måste det in riktiga restaurangvagnar, riktiga dukar och lagad mat. Annars blir det bara tomma floskler av hela den så kallade miljösatsningen. Jag menar, vill man åka med boskapskomfort tar man ju ett boskapståg. Eller kanske en boskapsbil. Då kommer man ju fram i alla fall. Åtminstone om chauffören undviker de av förvirrade politiker så omhuldade staketvägarna. Med tåg får man ju vara glad om man lyckas ta sig från Stockholm till Södertälje. Samtidigt talar skurkar till politiker stora ord om snabbtåg. Stora ord som inte betyder någonting annat än att de vill bli omvalda.

Mellan 1889 och 1977 kunde man åka med Orientexpressen mellan Paris och Istanbul. Då fanns inga datorer och inget EU i den form vi känner dem idag. Nu har vi både datorer och EU samt en ny adel, bestående av rikligt med odugliga hel- och halvfnask av bägge könen, vilka är furstligt belönade - skattefritt - av skattebetalarna för att vara i Bryssel och Strasbourg för att äta, dricka och kopulera på de förstnämndas bekostnad - utan att känna sig avkrävda att göra någon nytta.

Det återstår att se om Miljöpartiet menar allvar med Europatåg-förslaget eller om det bara är ett nytt sätt att ragga väljare, nu när det visat sig att kommunistpartiet hade lättare att få invandrarröster med parollen ”Allt åt alla - nu meddetsamma”. Miljöpartiet kunde ha besparat oss gatuskjutningarna, bilbränderna, gruppvåldtäkterna med mera. Det är nämligen ganska väntat att kommunisterna skulle lyckas bättre med den taktiken. Alla känner till kommunistpartiet från sina hemländer, men få torde ha en relation till ett Miljöparti.

Upp till bevis, Miljöpartiet!

Falun söndagen den 27 maj 2018
Mikael Styrman
.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar