Hans Rosling och verkligheten

Lördagen den 19 maj 2018 kunde vi läsa en ledare i Svenska Dagbladet vilken hade rubriken ”Gitarrer hjälper oss att förstå världen”.

Författaren redogör, måhända sig själv ovetande, för hur hon aningslöst låtit sig förföras av Hans Roslings lyckobesked om den ljusnande framtid och ökande rikedom som väntar oss alla. Hans Rosling var en strålande estradör som på ett fantastiskt sätt kunde slå blå dunster i ögonen på folk genom att inlindat i en del kvasivetenskapligt lull-lull kunde meddela att vi alla blir rikare och rikare och bara kommer att få det bättre. Kort sagt: Hans Rosling talade om det vi alla ville höra, vanliga människor såväl som makthavare. Allt är bra och ska bli ännu bättre.

Artikelförfattaren tar ett exempel på Hans Roslings enkla pedagogik. Man kan mäta välstånd genom att mäta antalet gitarrer. Finns det fler gitarrer har vi blivit rikare. Klart som korvspad.

Men har det egentligen någon betydelse för vår rikedom hur många gitarrer vi har, om vi har skaffat oss dem genom överbefolkning och rovdrift av jorden och skapelsen? Om det i själva verket förhåller sig så, att det snart inte finns några vilda djur att tala om - i någon världsdel över huvud taget, därför att människan breder ut sig på den övriga skapelsens bekostnad? Eller om fiskbestånd efter fiskbestånd, näringskedja efter näringskedja, redan har kollapsat eller hotar att kollapsa? Om klimatet skenar, isarna smälter, och våra möjligheter att bedriva jordbruk eller i förlängningen existera över huvud taget hotas? Om bina och våra andra pollinatörer är på väg mot utrotning på grund av absurda jordbruksmetoder med utbredda monokulturer och oförståndig användning av bekämpningsmedel? Om lika tokig användning av konstgödning förvandlar jordbruksmarken till steril jord som bara kan duga till att hålla grödornas strån upprätt, men i övrigt inte bidrar med något som gör odling möjlig? Om människorna inte kan göra något åt överbefolkningen annat än att föreslå att vi ska börja äta insekter - som långsiktig lösning på jordens problem? Vad har vi för nytta av alla gitarrerna då? Hur rika gör de oss?

Kan vi verkligen använda antalet gitarrer eller någon annan av Hans Roslings roliga, men svamliga, metoder för att mäta rikedom? Är inte problemet i så fall att det är fel på mätmetoden? Att Hans Rosling, och hans likar, suttit för länge inne i sin akademiska bubbla, isolerade från omvärlden, innan han kom ut och berättade sagor åt oss andra? Sagor som alla ville höra - inte minst våra makthavare som styr mänskligheten och jorden mot undergången.

Vi ska minnas estradören Hans Rosling för att hans strålande föreställningar men vi gör klokt i att glömma han förföriska, felaktiga och farliga sagor som användes till att hålla verkligheten på behörigt avstånd. Åtminstone om vi har ambitionen att försöka mota katastrofen innan det är för sent.

Falun onsdagen den 23 maj 2018

Mikael Styrman

.