Sommaren 2014 uppstod en liten obetydlig skogsbrand i Västmanland. Efter vad som bör beskrivas som lek och lallande samt inkompetens från den lokala brandkårens sida växte den till den största skogsbranden i Sverige i modern tid.
Den inkompetens som den lokala brandkåren gav prov på visade sig ha sin motsvarighet inom övriga brandkårer i området, inom Länsstyrelsen, Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) samt naturligtvis inom regeringen. Åratal, kanske decennier, av anställning av partinära och lojala, men tyvärr helt inkompetenta och urbaniserade politruker visade sig ha resulterat i att kunskapen om hantering av skogsbränder, som förr var allmän, numera var helt utraderad i den offentliga sektorn.
Det illustrerades mycket väl av att kompetens på området senare hämtades från USA, där man har en lång tradition av att missköta och inte kunna hantera skogsbränder, med tusentals uppbrända hus vart och vart annat år, trots större resurser än i resten av världen sammantaget. Naturligtvis ska man hämta kompetens där vana finns att hantera skogsbränder - helst utan att de utvecklas till katastrofer.
Följaktligen skedde ”brandbekämpningen” under vimsiga förhållanden, i röken från brandfronten, i den hårda vind som en stor brand själv skapar nära brandfronten. Föga förvånande resulterade det i dödsoffer. Säkert kommer ingen att åtalas för det.
Det skapade en bitter tagg i sosseriets Sverige, att deras inkompetens på detta sätt drogs fram i öppen dager. En syndabock måste utses för att dölja sosse-systemets kollektiva inkompetens. Valet föll på skogsbolaget Stora Enso Skog AB och en skogsentreprenör från Hälsingland som ”rättsväsendet” fick i uppdrag att offentligt trakassera och förfölja. De hade i samband med markberedning genom gnistbildning orsakat den lilla brand som brandkåren lätt hade släckt om de hade varit mer intresserade av att göra sitt jobb än av att åka runt och tuta och visa upp sig.
Först blev det en rättegång i Mark- och Miljödomstolen som den politiserade åklagarsidan förlorade i oktober 2017. Den ska sedan följas upp med ytterligare trakasserier i allmän domstol. Men det är fortfarande skogsentreprenören och deras uppdragsgivare som förföljs - inte klåparna inom brandväsendet. Åtal väcktes i januari 2018 men rättegången har skjutits upp till januari 2019. Den halvofficiella förklaringen är att försvararna inte hinner med någon rättegång tidigare. Jag är nog lite tveksam till den förklaringen. Det luktar undanflykt. Mer troligt är att sosseriet inte offentligt vill påminnas om sin oduglighet under valåret. Skogsaktörerna kan se fram emot att förföljas efter valet istället. MSB och det odugliga brandväsendet kan fortsätta att åka omkring och lalla i all sin oduglighet. Inkompetensen döljs genom att allmänt eldningsförbud införs. Ibland hinner knappt snön smälta och stövelskaften räcker inte till i skog och mark när eldningsförbuden införs.
Nu har fokus hamnat nära frågan igen efter att ett tåg satt eld på delar av Värmland. Det är, analogt med de politiserade åklagarnas agerade i fråga om Västmanlandsbranden, mycket märkligt att man får köra tåg när det är torrt i markerna trots att alla erfarenheter runt om i världen talar för att tåg ofta startar skogsbränder.
Kommer de politiserade åklagarattrapperna nu att åtala SJ och Trafikverket? Inte troligt. De är ju på ett annat sätt del av det politiska systemet än en skogsentreprenör i Hälsingland.
Hur länge ska det här lallandet pågå innan man tar itu med de politiska idioterna inom MSB och våra brandkårer? De åker runt och bränner upp hundratals miljoner genom att försöka släcka skogsbränder med mark- och luftburna små vattentanker som kan jämföras med att spotta en törstig kamel i halsen.
Det finns en gedigen erfarenhet av hyggesbränder och skogsbränder. Men den finns inte bland de politiska urbaniserade nollor som genom sosseriets systemfel utses att vara brandbekämpningsexperter. Före sosseriets vanstyre kunde vi hantera sådant, trots att då varken fanns vägar, flyg, radiokommunikationer eller lätta och effektiva maskiner framkomliga i terräng.
Skogsbränder bekämpas inte i sin egen vind och rök och bara i ringa utsträckning med vatten. De bekämpas med brandgator och moteld, bortom brandfronten. De släcks inte - de får brinna färdig.
Alla brandkårer, åtminstone i skogsbygder, bör återkommande - kanske årligen - övas genom att genomföra hyggesbränningar under ordnade former. Det ger insikter och erfarenheter som hjälper dem att lyckas sköta sitt jobb.
Bekämpa den politiska idiotin inom civilförsvaret eller avsätt regeringen och tillsätt en annan som försöka ställa sosseriets klantigheter till rätta.
Falun tisdagen den 29 maj 2018
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar