Läste i någon tidning igår om den eminente men numera hädangångne fysikern Stephen Hawkings framtidsprofetior. Alla minns nog Hawking - om inte annat så för att han levde länge med ALS.
Han ska enligt artikeln jag skummade ha förutspått att mänskligheten inom 1000 år måste kolonisera en ny planet, för att överleva som art. Senare ska han ha ändrat det till 100 år. Om Hawking hade levt idag är det möjligt att han hade varit framme vid 1 år, eller kanske redan framme vid att det aldrig kommer att ske - att det bara var en vacker dröm, från ett forskningsinstitut, fjärmat från verkligheten. En del saker är lättare att utröna ute i den jordnära verkligheten än i forskningsinstituten, all deras samlade lärdom till trots.
Sedan kan man diskutera om det är bra eller dåligt. Människans framfart på jorden förskräcker och föranleder, av det mesta att döma, naturen att snart börja om på nytt - utan människan. Det har skett förr, men kanske inte föranlett av någon arts egna göranden? För de eventuella planeter som annars skulle ha koloniserats av människan är det nog att föredra att det inte blir av. Om det skulle ha blivit av skulle knappast alla nu nio miljarder människor ha fått följa med. Det finns väl knappt resurser att skicka iväg en farkost med en mindre grupp? Hur intressant är det för oss? Vi vill leva vårt eget liv och vi vill att våra efterlevande ska kunna leva goda liv. Men att få arten att överleva utan oss - det kan kvitta, tycker jag.
Med de rekryteringsmetoder vi med fördel använder oss av, skulle en sådan farkost förmodligen komma att bemannas med en mix av elitpsykopater och politiska myglare. Hurdan värld skulle de skapa? Det är nog bra att det inte blir av…
Falun onsdagen den 18 juli 2018
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar