.
Det är numera tradition att svenska media inte respekterar demokratin och avvaktar väljarna röst i allmänna val. Istället springer man i förväg och utser några statsministerkandidater vilka sedan gynnas i valrörelsen. Debatten i media handlar sedan om vad den ena eller den andre kan tänkas försöka göra som statsminister. För det handlar om den ene eller den andre, sällan om fler.
Den ene är alltid nationalsocialdemokratin, som lovar att de vill göra de mest fantastiska saker nästa period, om de får makten. Sällan, nästan aldrig, tillfrågas de om varför de inte redan redan gjort allt det fantastiska medan de haft makten. Lika sällan, upplever jag det, hålls de i räkning för alla generösa löften de ställt ut i tidigare val, bara för att efter valet med stöd av någon tafflig ursäkt flytta löftena till någon obestämbar framtid ”när Sverige har råd”. Före valet har Sverige råd med en hel ko - efteråt knappt svansen - som ett gammalt talesätt säger.
Den andre gynnade är alltid moderat. Den senaste perioden har moderaterna valt att låta sosseriet regera, trots att man lätt hade skaffat sig majoritet. Men det passade inte därför att vapenbrodern nationalsocialdemokratin inte ville det. Svenska borgerliga politiker har alltid varit lyhörda för vad sosseriet vill. Under senare tid har det eskalerat så till den mildra grad att snart sagt varje uttalande tagits tillbaka redan nästa dag, med den krystade undanflykten ”felciterad”. Men för den som själv lyssnat på uttalandena har det varit uppenbart att det inte handlat om felcitering, snarare om feghet och kryperi gentemot nationalsocialdemokraterna.
Media matchar Löfven och Kristersson mot varandra. Samtidigt trycker de undan övriga kandidater. Det framstår allt mer som om valet står mellan nationalsocialdemokraterna och nationalsocialdemokraterna, i det ena fallet i original och i det andra fallet en kopia, lätt dold av ett moderat kamouflage. Erfarenheten från nuvarande mandatperiod visar att en röst på ”Alliansen” mycket väl kan visa sig vara en röst på nationalsocialdemokratin. Så om man röstar på kopian får man ändå originalet.
Om vi hade varit begåvade med en minde korrumperad journalistik skulle man först avvakta väljarnas besked, innan man började fördela ministerposterna. Men det går förstås inte när högst upp på den journalistiska agendan står att manipulera väljarna.
Falun torsdagen den 6 september 2018
Mikael Styrman
.
Du har rätt, det var precis det som skedde när 7klöven och sossarna slöt Decemberöverenskommelsen, lika svekfullt som när nazisterna slöt Ribbentroppakten med Kommunisterna.
SvaraRadera