.
Länsstyrelsen i Norrbottens handläggares och deras kumpaners plundring av demente Ture Toolanen väcker onekligen frågan om det är ett exempel på en rånmetod som blivit vanligare. Få torde vara ovetande om hur svårt det är att få rätt mot stat och kommun i Sverige. Rättare sagt: Förr var det svårt - nu nästan omöjligt. Åtminstone är det omöjligt att få rätt om det finns ett politiskt intresse inblandat som påverkar processen. Det kan vara allt från att en fråga är ideologiskt intressant för en inflytelserik politisk organisation till att några förslagna politiska skurkar utnyttjar rätts- och maktapparaten för sin egen vinnings skull, som exempelvis fallet med Sven-Erik Bucht, Anders Sundström och Yvonne Fredriksson och deras plundring av Ekfors-bolagen.
Det man nu framför allt frågar sig är, om det numera är vanligare att äldre, sjuka eller eljest försvarslösa människor plundras av brottslingar i den offentliga sektorn även under djurskyddets täckmantel. Att ett godmanskap innebär fritt fram för politiska gräsrotspolitruker att ta för sig har vi ju fått lära oss. Samma sak med ett konkursförvaltarskap. Skillnaden är väl att det i dessa fall handlar om mer pengar, åtminstone om det som i Ekfors fall handlar om välmående företag som man med korrupta myndigheters hjälp tvingar i konkurs för att kunna plundra dem. Jag har inte följt djurskyddsärenden närmare, men i de fall där kostnaderna för ovanlighetens skull rapporterats av media lämnas man med en känsla av att man fläskat på och plundrat offret riktigt ordentligt när tillfälle givits.
Kanske är det regel att det går till så? I många fall vågar nog inte media granska saken, åtminstone inte publicera, därför att man är Du och Bror med systemet och då låtsas man att man inte sett uppgifterna eller inte haft förstånd att fråga efter dem.
Falun fredagen den 16 november 2018
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar