Brigadfrågan

.

Media uppmärksammar ikväll oron i försvarskretsar kring att vi inte kommer att nå målet att ha två kompletta brigader inom den avsedda tiden, om några år, utan att politikerna skjuter till erforderliga resurser.

Tydligen har vi nu en brigad.

Jaha, vad innebär det då?

Om vi tar tidpunkten först. Har vi eller har vi inte ett fungerande försvar värt namnet nu? Om vi har det kan man undra över hur stort problem det är att vi inte har just två brigader. Om vi inte har ett försvar nu kan man undra över hur man kan resonera i termer som att det får ta 2-3 år att göra den andra brigaden färdig - från den tidpunkt vid vilken man tillförs erforderliga medel. Behövs den andra brigaden alls om det inte är mer bråttom än att man kan ta två till tre år på sig för att göra den färdig? Det låter ju närmast som någon sorts skyddad verkstad som ägnar sig åt något som i själva verket är helt onödigt.

Det finns nog bara en situation i vilken man kan ta några år på sig för att bygga upp ett försvar. Det är om man själv tänker starta kriget. Då är det ingen brådska. Man bestämmer ju själv när resurserna ska behövas.

Men hur långt kommer man då med en eller två brigader, mot bakgrund av hur omvärlden ser ut?

En brigad består, enligt nyhetsinslagen i TV av 4.500 man. Två brigader följaktligen 9.000 man. Vad kan man anfalla med det? Åland kanske? Fast det är nog inte värt att anfalla. Då blir nog finnarna förbannade och det finns det ju rika erfarenheter av i historien vad de kan åstadkomma. 

Danmark då? Dem har kronan kämpat mot många gånger. Men om man ska bedöma deras förmåga går det inte att blunda för vad danska polisen åstadkom i fallet med ubåtsmordet. Jämfört med det imponerar inte precis vår uppklarningsprocent för morden på öppen gata som ju är bra nära noll. En del vill införa anonyma vittnen och döma människor godtyckligt utan att de kan försvara sig. Det är ju en gammal paradgren för det svenska rättsväsendet. Tyvärr skiter sådana fall också sig - i princip varje gång en journalist faktiskt får för sig att sköta sitt jobb. Då visar de fällande domarna sig bestå av idel justitiemord och rättsövergrepp. Och polisutredningarna visar sig bestå av de vanliga politiska pajaserierna.

Norrmännen är nog inte heller värt att peta på. Det har gått dåligt förr och vi klarar ju inte ens av dem på skidor.

Återstår kanske bara San Marino? Eller Vatikanstaten? Så får det bli. Vi får sikta in oss på att anfalla San Marino. Sen när vi blir färdiga. Bara politikerna får ändan ur vagnen och skjuter till pengar till leksakerna.

Då har jag bara en undran kvar: Hur passar pride-paraden in i sammanhanget? Är det möjligen där man ska rekrytera soldaterna?

Falun söndagen den 6 januari 2019

Mikael Styrman

.