Anonyma vittnen OCH anonyma domskäl

.

Det är en gammal sanning att vägen till helvetet är stensatt med goda föresatser. Det kan man lämpligen ha i minnet när man åser att förmodligen lika välvilliga som förvirrade politiker nu försöker komma till rätta med gängkriminaliteten - med hjälp av anonyma vittnen. Som om allting annat fungerar bra… Det är bara anonyma vittnen som saknas, för att någon ska kunna dömas. Och just så är det. Med anonyma vittnen kan någon dömas. Vem som helst faktiskt. Men rättvisa kan inte skipas så.

Det är även lämpligt att i sammanhanget dra sig till minnes hur USA:s tredje president Thomas Jefferson uttryckte sig om yttrandefriheten. Han sa: Yttrandefriheten kan inte begränsas, den kan bara förloras! Ungefär så menar jag att det även förhåller sig med rättssäkerheten. Den antingen finns - och då finns den för alla - utan inskränkningar - eller så finns den inte alls. Det hjälper inte att den finns lite grand - ibland - tills någon bandit med hjälp av en korrumperad journalistkår och en del av sitt stöldgods köper in sitt offer i fängelse och tillägnar sig dennes egendom - med hjälp av det rättsväsende som Liberalerna och likasinnade tycker att bara saknar anonyma vittnen för att fungera bra.

Det är inte avsaknaden av anonyma vittnen som är problemet som hindrar att man kommer till rätta med gängkriminaliteten. Det är istället allt det andra runt omkring som är problemet. Det är samhällets och rättsväsendets oförmåga att skydda vittnen och deras familjer mot hot och repressalier. Man kan inte få gränslösa psykopater att undanhålla sig från att hota och mörda vittnen och deras närstående genom att döma personer som ägnar sig åt sådant som om de hade gått mot röd gubbe eller snattat i butik. Vårt rättsväsende värnar inte vittnen och brottsoffer. Det värnar och gullar istället med gärningsmän och grova brottslingar. Där är problemet med vittnena. Människor som hotar vittnen måste förvaras någonstans under former och tider som innebär att samhället skyddas från deras skadliga inverkan. Inte om ett år eller två utan genast. Annars kommer aldrig någon att våga vittna mot gängkriminella.

En sak som har betydelse i sammanhanget är att vi har polisresurser, som dels är koncentrerade till våra städer och som dels är dimensionerade efter den situation som rådde i Sverige förr, med åtta miljoner svenskar och ca 400 gangsters och psykopater, vilka oavsett om de själva rådde över sin situation hörde hemma bakom galler för att skydda medborgarna och samhället från dem. Men sedan dess har våra naiva politiker, förmodligen med de bästa av avsikter, dammsugit stora delar av Afrika och Asien på grova brottslingar och underlåtit att skilja på dem och riktiga flyktingar. Följden är ett kollapsat rättsväsende som inte har tillnärmelsevis de resurser och de verktyg som situationen kräver. Det är ändå inte hela sanningen. Fortfarande används stora delar av rättsväsendets resurser till att skydda maffian och förfölja och plundra dissidenter. Det gör att mycket av de polisiära och utredningsresurserna antingen är otränade eller inte alls finns, eftersom de under lång tid endast använts till att rigga utredningar i syfte att sätta fast dissidenter och andra offer, genom att leda utredningarna fram till domar vilkas utfall bestämts i förväg och grundar sig på rent nazistiska lagar som skapats för att tillgodose den svenska nazismens önskemål.

Måndagen den 28 januari deltog en ”nyttig idiot” från Liberalerna, Johan Pehrson, och Advokatsamfundets generalsekreterare, Anne Ramberg, i en debatt om anonyma vittnen i SVT:s Aktuellt 21. På grund av maffians censur av SVT:s nyhetsinslag kan Ni inte få del av inslaget. Det är bara tillgängligt för maffian och dess underhuggare inom journalistkåren. Jag kallar bara Johan Pehrson för ”nyttig idiot” eftersom det inte är lika uppenbart vilket fack Anne Ramberg hör hemma i, av skäl som jag strax ska återkomma till.

Anne Ramberg argumenterade klart och i saklig mening nästan ödeläggande mot Johan Pehrson’s argument. Men det verkade som om Johan Pehrson var förhindrad att tillgodogöra sig synpunkterna. Begrep han inte, eller var han satt att fullgöra ett uppdrag vilket förhindrade honom att förstå argumenten? Det kan var och en fundera över på sin kammare.

Men för att återkomma till den vanligtvis så kloka Anne Ramberg och hennes argumentering i fråga om anonyma vittnen och samtidigt knyta an till den andra halvan av rubriken:

Anonyma vittnen som tack och lov inte finns - ännu - är naturligtvis ett stort hot mot rättssäkerheten. Men ett ännu större hot är de anonyma domar som vi redan lever med. Jag menar de många domar som avgörs av andra skäl än de som framkommer i målet. Då menar jag inte de för inget så länge sedan uppmärksammade domskälen där nämndemän avgjorde mål genom att hänvisa till av hur god familj de olika kontrahenterna var. Men väl av något närbesläktat. Jag menar de fall där domaren är vidtalad i förväg, på lämpligt sätt, om inverkan på karriär eller plånbok vid den ena eller den andra utgången i målet. Och ännu vanligare: De mål där rättegången avhållits. Domstolen bildat sig sin uppfattning, sedan uppvaktas, eller själv söker råd, och därefter ändrar domslutet till ett mer politiskt korrekt domslut.

Det är inte bara ett hot om en framtida försämring av rättssäkerheten. Det är sedan länge ett konkret och existerande hinder, dessutom under snabb tillväxt.

En ytterligare försvårande omständighet är att advokater vars klienter råkar ut för sådant inte vågar andas om saken. Domare - och åklagare - vill bli betraktade som hedervärda och rättskaffens personer. Även när de inte gör rätt för ett sådant renommé. Advokaterna vet, eller tror sig veta - att korrupta domare är ett långsint patrask med en utvecklad kåranda som fungerar på samma sätt som polisens kåranda. Det är uppenbart menar jag, som har stor erfarenhet av politiska domar, att advokaterna inte vågar ta i sådana frågor för att inte hamna på korrupta domares svarta lista. Advokater som stöter sig med korrupta domare riskerar att förlora alla sina mål. Advokater som förlorar alla sina mål kan inte försörja sig. De drabbas av ett utomrättsligt yrkesförbud. De gör det så mycket säkrare som vi inte har någon fristående organisation som stävjer korruption och annan brottslighet inom polis-, åklagar- och domarkårerna. Det går att förstå att inte enskilda advokater vågar ta i sådan rättsröta. Just i sådana fall skulle - och borde - advokatsamfundet kunna agera utan att enskilda rättskaffens advokater skulle riskera att förföljas. Men vi väntar ännu på att advokatsamfundet ska ta sitt ansvar, räta på ryggen och göra en insats för rättssäkerhetens införande i landet. Det kan vara nog med kryperi nu inom Advokatsamfundet inför en korruption inom domar- och åklagarkårerna som är mycket, mycket större än människor som inte drabbats av maffians och politiska gangsters förföljelse någonsin kan ana.

Det är inte så att situationen är statisk, att om man inte gör något fortsätter det som förr, utan att bli sämre. Tvärtom fungerar korruption så att om den inte bekämpas växer den som en svamp. Advokater och Advokatsamfundet har all anledning att agera. Det är nämligen även i deras eget intresse. I ett korrupt system behöver man nämligen ingen advokat. I ett sådant system hjälper ingen advokat. När korruptionen tilltar i rättsväsendet söker så småningom människorna rättvisa på annat sätt. Det är där vi är nu. Förmodligen är det ännu inte för sent att styra upp vårt till stora delar korrupta rättsväsende. Men det brådskar.

Falun torsdagen den 14 februari 2019

Mikael Styrman

.