måndag 25 februari 2019

Nationell samordnare av tiggarplatser


.
Kan det vara så att vi har för få samordnare av olika saker i Sverige?

Vi har bland annat "Nationell samordnare mot våldsbejakande extremism”.
Först hade man Mona Sahlin och det gick ju inte så bra, även om det blev en del resor till våldsbejakande galor runt om i världen. Sedan gjorde man sig av med Mona Sahlin, men verksamheten har väl inte precis lyft ändå? Kanske är samordnarna helt enkelt för få? Kanske behöver vi minst en dylik samordnare i varje kommun?

Sedan fick vi ”Nationell samordnare för utsatta EU/ESS-medborgare” som utökats till att också ha ett internationellt ansvar mellan Sverige och hemländerna. Det har väl inte heller gått så särskilt märkvärdigt. Antalet tiggare har väl ökat högst marginellt? De var flera tusen tidigare och de är flera tusen nu också. Men de är bättre organiserade nu.

Jag upplever den nuvarande situationen som djupt otillfredsställande. Den innebär ju att ”nationellt ansvar mellan Sverige och hemländerna” faller mellan stolarna. Vem ska nu kunna fördela platserna rättvist mellan utsatta EU/ESS-medborgare och utsatta svenska medborgare, eller pensionärer som de också kallas, sedan, när de får reda på vad Sundström, Bonnesen och kompani gjort med deras pengar? Det blir nog snart uppenbart att vi behöver en ”Nationell samordnare av tiggarplatser”. I det fallet kommer det nog inte att räcka med en per kommun. Det kan ju vara en nära nog daglig verksamhet som kräver samtidig organisering av tiggarna på flera platser i kommunerna och en samordnare kan ju inte gärna dela sig i flera. Det blir förstås också ett problem vad man ska kalla pensionärerna och ordet tiggarplatser har ju inte heller någon vacker klang på större internationella kattdop med blåljuseskort och fotoblixtar. De svenska pensionärerna kanske man kan kalla ”särskilt utsatta EU/ESS-medborgare av icke utländsk härkomst”?

Kanske kan man kalla tiggarplatserna för ”lokala center för uttryckande av nationell och internationell solidaritet”? Kvarstår frågan om hur de särskilt utsatta EU/ESS-medborgarna av icke utländsk härkomst ska kunna värja sig när de utsatta EU/ESS-medborgarnas hallick och hans torpeder dyker upp och gör anspråk på platsen? Kommer regeringen att överlämna det åt marknadskrafterna eller blir de hänvisade till att vända sig till Rumänien för att få hjälp?

Falun måndagen den 25 februari 2019
Mikael Styrman
.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar