.
Enligt en artikel i brittiska The Guardian, som Svenskan refererade till idag, har amerikanska luftfartsmyndigheten FAA åtminstone redan i december vetat i vart fall ungefär vad som kan hända med 737 Max. Men man har nöjt sig med att gå ut med en varning om att Boeing byggt in ett automatiskt stall-skydd i 737 Max som, givet en viss input, gör upprepade försök att sänka nosen på planet. Det står även att det förhållandet, om det inte hanteras, kan ge besättningen problem att hantera flygplanet, leda till kraftig nos-attitydändring nedåt, betydande höjdförlust och möjlig kontakt med marken.
Det tyder kanske på att Boeings fel inte är så abstrakt och svårdefinierat som jag flaggat för - den här gången. Men det väcker vissa följdfrågor. Av den preliminära rapporteringen från de två olyckor som varit med flygplanstypen i Indonesien och Etiopien tycks det även vara så att styrsystemet har maximerat motorernas pådrag samtidigt som nos-ned-kommando givits, vilket i och för sig är naturligt i sammanhanget men också förvärrar situationen. Varningsmeddelandet är inte återgivet i artikeln och i den står inget om gaspådraget, men det är som sagt naturligt i sammanhanget så det är åtminstone rimligt att tänka sig att uppgiften kan ha funnits med i varningen.
Jag tycker att det är lite konstigt hur tongivande branschaktörer tycks vara tillfreds med att tillverkarna bygger styrsystem som inte bara är till stöd och hjälp åt piloterna utan även kan upplevas - och visar sig ha - motarbetat piloterna. Det tycks inte finnas någon sjukdomsinsikt i betydelsen förståelse för att det kan bli fel på tekniska system och att piloterna då måste kunna ta över kontrollen av planet. Jag har använt datorer sedan tidigt 1980-tal och det har inte gått många dagar sedan dess utan att datorerna har spökat i något avseende. Visst, de har inte kraschat varje dag, men nästan varje dag har man blivit påmind om maskinernas och programvarans brister. Men här sätter man plötsligt piloterna närmast under förmyndare och litar blint på nyutvecklade system.
Naturligtvis har de bättre programvara än vi vanliga dödliga, men det är inte samma sak som att det inte kan bli fel på dem. Någon sa en gång, jag minns inte vem, apropå säkerheten på rymdfärjorna, i ett utslag av svart humor, att de bestod av si eller så många hundratusen eller om det var miljontals delar - allihop upphandlade till lägsta pris. Lite grand så är det nog med trafikflygplan också.
Mot denna bakgrund är FAA:s senfärdighet att agera i den fortsatta hanteringen anmärkningsvärd. Kanske har fokus allt för mycket legat på Boeings affärer och allt för lite på flygsäkerheten? Kineserna verkar köpa många verksamheter som man inte lyckas driva i västvärlden. Om kineserna köper ett krisande Boeing kanske man kan se fram emot att amerikanska myndigheter blir handlingskraftigare mot Boeing. Man älskar att privatisera i USA. Om man säljer FAA också till kineserna blir det nog ordning på flygsäkerhetsarbetet också. Då riskerar kanske FAA-chefer att bli häktade och utlämnade titt som tätt - åtminstone om de inte i tillräckligt hög grad gynnar amerikanska affärsintressen…
Falun måndagen den 18 mars 2019
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar