.
Vi svänger oss ofta med uttryck som vi lärt oss någon gång, vilkas innebörd vi förstår, men vars ursprung vi ofta inte minns. Som uttrycket ”katten på råttan, råttan på repet” Inte sällan är de sprungna ur gamla folksagor vilka ofta innehåller mycken levnadsvisdom berättad i sagans form. Det nyss nämnda uttrycket är hämtat från ”Sagan om pojken som inte ville gå till skolan”. Den kan vara bra att ha i minnet när vi försöker förstå turerna kring Uppdrag granskning, den ryska maffian, den svenska maffian och Swedbank.
Alla som har råkat ut för den svenska maffian, ofta kamouflerad till media, myndigheter och/eller rättsväsende, verkar vara eniga om en sak. Uppdrag Granskning duckar alltid för systemkritik, vågar aldrig kritisera korruption och kriminalitet på högre nivå i samhället. Fall som involverar sådant kan i bästa fall aldrig tas upp av Uppdrag Granskning, i sämre fall gör man inslag om sådant men då sådana inslag som vinklar, mörklägger och kamouflerar grov kriminalitet. Lite skämtsamt brukar därför Uppdrag Granskning kallas för ”jakt på liten tjänsteman”. Det beskriver ganska väl vad programmet ägnar sig åt och varför det finns till. Det är en SVT-produktion och de krafter som kontrollerar staten kontrollerar naturligtvis även Uppdrag Granskning. Anledningen till att programmet finns är att om det inte fanns skulle sådan samhällskritik som programmet tar upp leta sig fram på andra vägar. Om så sker förlorar staten, eller i det här fallet maffian som kontrollerar staten, sin möjlighet att styra vad som tas upp och sänds och vad som censureras bort.
Med detta i minne väckte det ändå viss nyfikenhet när Uppdrag Granskning för några veckor sedan puffade för att ”nästa veckas program” är sådant att man inte i förväg kan tala om vad det handlar om. Uttalandet som naturligtvis var bra reklam för inslaget var också till för att förklara, eller snarare dölja, varför sändningen skulle komma att ske, men erbjuda en förklaring till varför det kunde ske, en förklaring ägnad att stärka myten om programmets frihet från maffia-inflytande.
Inslaget sades när det sändes vara ett verk av ett internationellt nätverk av grävande journalister. Det är sannolikt bluff. Snarare är det CIA eller någon annan amerikansk förbrytarorganisation som hackat eller brutit sig in i Swedbanks system. Men det ser naturligtvis mycket bättre ut när man låtsas att det är ett nätverk av grävande journalister.
Det var anmärkningsvärt hur mycket som kom fram. Men programmet drog en skarp gräns mellan den svenska maffian och avslöjandena i Swedbank. Anders Sundström, som ställt till med alltihop genom sina maffiaaffärer visades visserligen i bild, mest för den journalistiska självkänslans skull. Men inte ett ord om den roll han spelat. Där gick gränsen.
Amerikanernas inflytande är så stort i bankvärlden att när de kommer med sina ”avslöjanden” om de ryska maffiaaffärerna och om Sundström och kompanis tvätt av hundratals miljarder åt ryska maffian vågar inte svenska maffian annat än ducka. Då presenteras det som ett banbrytande verk av det grävande journalistiska nätverket trots att det egentligen är CIA och/eller dess systerorganisationer som klätt av Putin och hans hejdukar.
De grövsta ekonomiska brotten i Sverige sedan plundringen av Ivar Kreüger men ingen skyldig pekas ut. Tydligare tecken på att maffian styr Uppdrag Gransknings innehåll kan man nog inte finna. Hoppet står till att amerikanerna ska nöja sig med att Sverige, den korrumperade svenska finansinspektionen och den minst lika korrumperade Ekobrottsmyndigheten, sätter stopp för Sundström-maffians tvätt av miljarder åt ryssarna. Någon svenska vilja att göra något ytterligare i saken finns inte.
Det här kan beskrivas som den inledningsvis nämnda folksagan. Sagans inledande problemuppräkning kan vi redan. Den Putinledda maffiakratin som inte vill låta bli att plundra den ryska staten och fängsla och mörda dem som avslöjar dem. Den Sundströmledda svenska bankmaffian som inte vill låta bli att tvätta ryska maffiapengar. Den maffiainfiltrerade finansinspektionen och Ekobrottsmyndigheten som inte vill göra sitt arbete. Den ”kritiskt granskande” pressen som inte vill skärskåda de korrumperade myndigheterna och avslöja att de inte gör sitt arbete. Men så kommer vändningen, i verkligheten liksom i sagan. Det amerikanska avslöjandet om hur den svenska maffian tvättar den ryska maffians pengar. Och plötsligt vänder det. Ekobrottsmyndigheten och Finansinspektionen åtminstone låtsas göra något åt Swedbank. Swedbank - ja, vad gör Swedbank? Slutar de, eller fortsätter de att tvätta ryska maffiapengar? Åtminstone lär de gruppera om sig. Och kommer Putin att göra något åt de ryska brottslingarna som anklagar, låser in och mördar de som avslöjar dem? Senast här någonstans har nog sagan och verkligheten gått åt olika håll.
Oron är påtaglig i den svenska bankmaffian nu när de amerikanska spionorganisationerna kan belägga att de tvättar pengar åt ryska maffian. Så något måste man göra. Men det finns många fega skurkar i våra myndigheter, som måhända med rätta är rädda för sådana som Sundström och kompani.
Lösningen tycks vara att tillsätta ordförande Persson i hopp om att han med sin omvittnade auktoritet ska kunna förhandla med amerikanerna och rädda skinnet på den svenska maffian. Han tycker nog inte så bra om maffiatypen Sundström. Han degraderade ju honom från den tunga posten som näringsminister till någon sorts låtsasminister. Sundström tog så illa vid sig att han slutade som minister och började bygga upp ett maffiaimperium i Sparbanken Nord, Swedbank, Folksam och KF. Sådant är svårt att komma åt i ett land som saknar en hederlig och dugande polis-, åklagar- och domarkår. Därför har vi ju det som vi har det. Pensionärerna får kämpa med näbbar och klor för att freda sina egna pengar från skurkarna i banken och lyckas hantera medlen trots översittarna och banditerna som gladeligen tvättar miljarder åt maffian.
Å andra sidan skickade ju Persson Margareta Winberg till Brasilien för att hon bedrev visst undergrävande internt oppositionsarbete. Så det går inte att veta om Persson fockade Sundström för att han var oduglig eller för att han var rädd för honom. Det lär ju knappast ha varit för att han är en skurk. Det är ju en ganska utbredd sjuka bland dem som skolats i SSU.
Persson har förmåga att skrämma svaga tjänstemän. Men resultatet blir långt ifrån alltid bra för samhället. Han byggde Bottniabanan som enkelspår. Inte ens broarna och tunnlarna är gjorda för två spår. För all framtid förstörde han därmed järnvägens förutsättningar i Norrland. Fyrtio miljoner brände han upp när ”världens effektivaste bergbyggare” - som Bengt Toolanen och Kraftbyggarna hade inbillat sig att de var - skulle korta ned restiderna med tåg förbi Hallandsåsen med sex minuter. Ett äkta socialistisk paradprojekt som slutade med att man kom in 12 m i åsen för att idioterna inte hade gjort några markundersökningar. Inez Uusmann gjorde den intelligenta reflektionen att om man kan åka till månen kan man också bygga en tunnel genom Hallandsåsen, utan att begripa att det var amerikanerna som åkte till månen och svenska national-Socialdemokrater som försökte ta sig genom Hallandsåsen. Sedan förgiftade man åsen, lejde privata byggföretag för att bygga tunneln och betalade även de privata byggföretagen för att på löpande räkning bygga alla de järnvägsbroar som Bengt Toolanen lovat bygga, varav han inte fick till en enda. Att våra skolor idag utbildar analfabeter är också Perssons förtjänst som kommunaliserade skolan.
Oavsett vad Persson tycker om Sundström står nu inte bara Sundström med tvättad hals utan även stora delar av den övriga maffian. Persson kan säkert göra något. Men historien visar att det ofta inte blir bra. Mitt tips är därför att maffian sitter i orubbat bo, penningtvätten fortsätter om än i något förändrad form och att pensionärerna får lära sig att veta hut när de försöker bestämma över sina egna pengar.
Sedan kan ju alltid det oväntade inträffa. Som att amerikanerna börjar undersöka vad Sundström gjorde i USA med ryska maffiapengar.
Falun lördagen den 4 maj 2019
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar