.
I vår av ofta fantasilösa människor drivna offentliga sektor finns ett genomgående systemfel som har bitit sig fast. Det är att hela tiden driva utvecklingen mot större, mer centraliserade lösningar. Även när rätta svaret är små effektiva enheter med lokalkännedom.
Det fanns en tid då det faktiskt, under några år och i vissa branscher var rätt. Det var i datoriseringens barndom när man tidigt kunde datorisera masshantering av uppgifter om man var tillräckligt stor. Men det tog bara några år av snabb teknisk utveckling av datorer så blev förhållandet det motsatta. Små datortillämpningar blev billigare och effektivare än stora. Men i den offentliga sektorn har centraliseringssträvandena bitit sig fast.
Fenomenet finns överallt. Grundläggande vård centraliseras till stora anläggningar till vilka människor måste färdas mycket långt även för enkel vård och enkla ingrepp. Följden är att sjukvården håller på att kollapsa under mängden av improduktiva anläggningar som inte tillåts göra annat än att slussa runt människor. Kunnandet på mindre enheter utarmas. För några decennier sedan kunde exempelvis blindtarmsoperationer utföras av provinsialläkare på små lokala sjukhus. Så som det ännu är runt om i världen. Idag är de som ännu inte är nedlagda bemannade av personal som inte får göra någonting, och faktiskt inte heller kan, eftersom de aldrig får vare sig bred kunskap eller erfarenhet. Gårdagens kunniga provinsialläkare med stor lokalkännedom har ersatts av okunniga överbetalda stafett-elever som inget kan eller får göra. Enligt vad som då och då framskymtar i media är det inte alldeles ovanligt att delar av dem har falska papper som ingen har brytt sig om att kolla. Det tycks vara så att man undviker att kolla dem just för att man anar att de är falska. Om de visar sig vara falska kan platsen inte tillsättas. När däremot lägre tjänster som det finns gott om sökande till ska tillsättas kollas pappren till förbannelse. När sjukvården silar mygg och sväljer kameler sätts patienternas liv och säkerhet på undantag. Ju större enheter desto lättare försvinner sådana i den anonyma mängden.
Motsvarande fenomen finns inom polisen. Jag såg en artikel i Aftonbladet härom dagen enligt vilken 60 kommuner nu saknar polisrepresentation. Förr var polisen kommunal. När man förstatligade den påstod man att vi skulle få en bättre, professionellare polis. Vi fick en politiskt centralstyrd polis som numera i stort sett inte kan klara upp någonting alls. Det är dags att sänka statsskatten och åter kommunalisera polisen. Det finns inget att förlora för det finns ju nästan inga resultat som kan bli sämre. Men politikerna drar sig för det är olika politisk färg i olika kommuner och med kommunal polis förutspås det därför bli svårare att förfölja kritiker och dissidenter.
I sammanhanget kan påminnas om att kommunreformen på 1960-talet egentligen genomfördes just i syfte att slå ihop blå och röda kommuner så att bara röda återstod. Det handlade bara om politisk makt och centralstyrning. Maktgalenskap är ett annat ord som beskriver saken.
Elbranschen som jag själv varit verksam i gör likadant. Ju odugligare de stora driftcentralerna visar sig vara, desto större gör man dem, trots att lokalkännedom är A och O i samband med eldistribution.
Ett närmast komiskt exempel är skolmaten, ja nästan all mat på skolor, ålderdomshem, sjukhus m.m. När jag växte upp, i Övertorneå, lagades skolmaten i det lokala skolköket. Då bjöds vi en fantastisk mat. När de mera populära rätterna serverades ringlade köerna sig ut i entréhallen när många hämtade ända upp till fyra gånger. Vi förstod inte hur bra den var förrän vi kom till gymnasiet i Haparanda. Det förekom att vi skolkade ibland i Haparanda, när vi visste att det var bra mat på skolan i Övertorneå, och tog oss till skolköket i Övertorneå för att äta. Haparandas skolkök var också lokalt, men skolan mycket större än i Övertorneå. Man kan därför förledas att tro att jämförelsen haltar. Men jag tror att förklaringen ligger i att Haparanda var en mycket dogmatisk nationalsocialdemokratisk kommun medan Övertorneå inte var lika ideologiskt förgiftad på den tiden. Så i Övertorneå kunde Ester Söderberg förestå skolköket, hålla det i herrens tukt och förmaning och servera en utmärkt mat. Nu har allt detta fått stryka på foten och näringsfattig, smaklös och nästan oätlig mat transporteras över hela kontinenten med betydande negativ klimatpåverkan. Det är så illa att maten på våra sjukhus och ålderdomshem i hög grad kan jämföras med ättestupan. Den är ett sätt att fortare få död på åldringarna genom att få dem att sluta äta. Till och med pannkakan fungerar bättre som skosulor efter att ha transporterats över halva kontinenten.
Problemet finns även i kommunpolitiken där politikerna vill skapa större kommuner. Det finns i landstingspolitiken där rädda politiker vill skapa regioner. I rikspolitiken vill man skyffla ärenden som kräver civilkurage till EU. De har alla de gemensamt att yrkespolitiker är rädda att möta ansvar, att ställas till svars och bli avsatta. Men om de blir del av en större obestämda sörja blir ansvaret svårare att utmäta och de känner sig tryggare.
Säkert kan man visa många, många fler exempel på centralisering in absurdum med katastrofala konsekvenser. Men låt mig bara uppehålla mig en stund vid den nu aktuella stolliga diskussionen om att skogsbränderna kräver större driftledningscentraler. Det är naturligtvis bara svammel. Skogsbränder kräver att brandkårerna får hjälp att ta sig ur ”den nya hjälplösheten”. Att de får lära sig och att de får öva genom organiserad hyggesbränning. De behöver kunnande och lokalkännedom. Inte sitta i stora driftcentraler bland en massa inkompetenta stadsbeduiner och leka med helikoptrar. Diskussionen mot större driftledningscentraler beror på att de själva vet att de ingenting kan och att de därför försöker gömma sig i den stora organisationen där man kan skylla på varandra: De där visste inte heller någonting. Uppgiften var omöjlig.
Den enklaste skogsbrand förvandlas på så sätt till naturkatastrof när man sätter idioter att sköta den och när granskningen sker av korrupta media som bara vill ha katastrofbilder att tjäna pengar på.
Falun fredagen den 10 maj 2019
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar