6 juni - Invandrardagen eller Parasiternas Julafton?

.

Så är det dags igen för de tjuvaktiga parasiterna att hylla sig själva. 

Vilka som är parasiterna finns förstås i betraktarens ögon. Många kan mena att det är de nysvenskar som vandrat genom, eller tagit sig förbi, 20-talet länder för att komma till Sverige, som har namn om sig att strö medborgarnas pengar över nyanlända likt en gödselspridare. Man menar att de istället kunde ha stannat och arbetat för sin försörjning i något av de länder de passerat på vägen hit. Det är en ganska svart-vit bild. Den är nog både rätt och fel, beroende på det enskilda fallet.

Men jag menar att parasiterna framför allt är det tjuvaktiga slödder i våra myndigheter, i vår politik, vår administration och våra media, vilka drivit igenom att svenska medborgare, företagare, löntagare och inte minst pensionärer plundras, berövas heder och ära, samt hudflängs för att det tjuvaktiga slöddret ska få leka mecenater med deras pengar.

När man pyntar och välkomnar nysvenskar i en sådan omfattning att nationaldagen förvandlas till Invandrardagen, eller Parasiternas Julafton, så är det ju framför allt för att framhålla sig själva, framhålla hur fina människor man själva är, ungefär som de ”fina” och godhjärtade människorna håller kvar ”EU-migranterna” i tiggeriet - inte för att det hjälper EU-migranterna, utan för att det hjälper hycklarna själva att känna sig som goda människor. De ”godhjärtade” behöver tiggarna mer än tiggarna behöver de ”godhjärtade”. Om inte tiggarna fick de ”godhjärtades” allmosor skulle de istället försörja sig på annat sätt - så som de alltid har gjort. Men genom att de inbillat godhjärtade håller dem fjättrade i tiggeriet har de små möjligheter att söka sig till en människovärdig tillvaro. Det gör våra ”godhjärtade” till ena riktiga äckel och till de riktiga parasiterna.

Falun torsdagen den 6 juni 2019

Mikael Styrman

.