.
Nu börjar det ha gått lång tid sedan sosseriet tog kontrollen över skogspolitiken. Före det sköttes skogen av kunniga och erfarna skogsmän, liksom hyggesbränningar och skogsbränder också hanterades av kompetent folk.
Jag kan inte riktigt dra mig till minnes varför det blev så att sosseriet i vanlig ordning lade sig i något de inte begrep sig på. Om det var för att någon fick en fix idé? Eller om det var för att någon skrupelfri typ såg en möjlighet att sko sig? I alla fall blev det så att kunniga skogsmän med integritet ersattes med lydiga nickedockor utan integritet. Och någon inbillade sosseriet att vi stod inför en virkesbrist och att skogsindustrierna skulle få stänga och fackets medlemmar skulle bli arbetslösa. Paniken spred sig. Åtgärder vidtogs för att avvärja den hotande virkesbristen. Ny skog skulle anläggas genom plantering ”för att den skulle bli fortare färdig”. Ungskogar skulle röjas och röjas hårdare. Nu fick det vara slut på naturens framgångsrika metod att odla kvalitetsvirke genom att låta skogen stå tätt när den var ung. Nu fick den sluta växa på längden. Nu skulle den bli fort färdig och den fick ha vilken kvalitet som helst för det skulle ändå kokas papper av den. Inte bra för skogsägarna men det var ju industriägarna som sosseriet värnade om.
Följden vet vi alla som kan något om skog vad den blev. Skogen blev fortare grövre, men det var till priset av att den blev minst en bit kortare, den blev av sämre, ibland usel kvalitet, full med torrkvist och otjänlig att avvända till svarvning och sågning av kvalitetsvirke. Den tappade mer än halva sitt värde. Någon nämnvärd betydelse för när skogen blev färdig åstadkom man inte. Däremot blev folkhushållet minst tiotals miljarder fattigare för att dilletanterna förstörde skogen. Troligen hundratals miljarder, kanske mer. Ingen har såvitt jag vet vågat sätta en prislapp på galenskapen. När den förväntade virkesbristen sedan skulle inträda rådde virkesöverskott, men av helt andra skäl. All ödeläggelse av skogliga värden hade skett helt i onödan.
Sedan försvarade man enögt plantering. Inget annat var seriöst ville man mena. Det var helt nödvändigt att plantera. Annars skulle man inte få någon ny skog. Gräset skulle ta föryngringen. Enorma pengar tvingades skogsägarna lägga ned på att plantera 2.000 - 2.500 plantor per hektar, ett arbete som naturen gör gratis om man inte stör den. Men det behövs minst 5.000 och gärna 10.000 plantor per hektar för att få skog av god kvalitet. Med dyrt anlagda och glesa ungskogar kom stora problem med viltbetning - som man inte har i täta välskötta ungskogar.
Jag tog upp det här med en speciell skogsvårdskonsulent en gång. Han var känd som en utomordentligt plikttrogen man. En riktigt illa omtyckt översittare för vilken det inte spelade någon roll om regelverket var förnuftigt eller inte. Det skulle tillämpas till punkt och pricka. I en annan tid, i ett annat land, skulle han ha varit gaskammarinkastare. Jag frågade: Vad är det för idé att vi lägger ned stora pengar på att plantera 2.500 plantor per hektar, när det behövs mellan 5 och 10 tusen för att vi ska få bra skog? Då svarade han efter en stunds funderande: Naturen fyller på med resten. Jaha, sa jag. Då kanske naturen fyller på med de där 2.500 plantorna också? Då blev han förbannad. Mer genomtänkt än så var inte sosseriets skogsstrategi.
Andra som till följd av den nya hjälplösheten inte vet hur man odlar skog tror att man måste plantera - annars tar gräset över. Men det har funnits gräs på jorden långt innan det fanns människor. Och det har funnits skog på jorden långt innan det fanns människor. Vackra skogar, om än inte alltid monokulturer som nu. Nästan alla vackra skogar som vi avverkat fram till idag har anlagts utan plantering, av kunniga skogsmän, på naturens villkor. Det som är nytt är att oförnuftiga människor vill göra våld på naturen och stressa naturen att anlägga deras glesa men dyra plantskog, på några år kortare tid än naturen behöver för att skapa sina goda föryngringar. Och det tycks de hålla på med utan att riktigt själva begripa varför de gör så. Och det måste dessutom ske på bekostnad av nära nog utrotning av viltstammarna. Glesa och undermåliga föryngringar tål nämligen inte viltbetning. Täta föryngringar däremot går viltet inte ens in i. De undviker sådana. Men för att det ska fungera måste det finnas mat i skogarna. Och det finns det i form av undervegetation, om inte politruker med städmani har tvingat skogsägarna att fara runt i skogarna och förstöra biotopen och röja bort maten för viltet och på så sätt flytta över betestrycket till föryngringarna. Fortfarande är merparten av de vackra skogar vi kan avverka anlagda utan plantering. Det är bara på de bördigaste markerna, med de kortaste omloppstiderna, som det inte längre finns så mycket naturligt anlagda skogar.
Sveriges skogspolitik, eller den syn på naturen som den representerar, påminner fortfarande om den som de ideologiska bröderna bedrev i Sovjetunionen där man lyckades utplåna Aralsjön. Konfronterade med det ville de sovjetiska socialdemokraterna vända på en av de stora Sibiriska floderna, men då ingrep tydligen sunt förnuft för så har inte skett. Eller så tog pengarna slut.
Ett annat dillande som präglat skogspolitiken har varit städmanin som skogsägarna av statens översittare tvingats till efter avverkning. Hyggesrensning kallas det. Det kan behövas ibland, i begränsad omfattning. Men det behövs aldrig efter markberedning. Oftast är det helt onödigt, gör sällan någon nytta. Man kan många gånger säga att i bästa fall gör det ingen skada, men för det mesta gör det faktiskt mer skada än nytta. Biologisk utarmning ger det alltid. Och enligt de från Kanada av SVT:s vetenskapsredaktion inhämtade rönen gör det att skogsbränder får snabbare förlopp och blir svårare att kontrollera. Monokulturer med barrskog ger samma effekt. Förutom att man inte längre har kompetens - som man hade förr - att hantera skogsbränder, har en vettlös politik i kombination med den nya hjälplösheten skapat problemet med skogsbränderna. Förr fanns det inga helikoptrar, men man kunde hantera både hyggesbränningar och skogsbränder. Och man kunde genomföra kontrollerade hyggesbränningar när det blev riktigt torrt. Det är nämligen då man gör dem. Nu gör ångesten brandcheferna sömnlösa för att de inte kan sitt jobb. Avverkningar måste avbrytas och tågen kan inte köra för att okunniga leker brandkår. Och inte har de någon hjälp att vänta från raketforskarna på MSB.
Beträffande hyggesrensningar har jag anlagt ett stort antal av Norrbottens bästa ungskogar utan hyggesrensning och det har skett på varierande boniteter. Alltid utan plantering. Jag har även anlagt nya bestånd utan såväl plantering som sådd eller några som helst andra skogsodlingsmetoder - inte ens fröträd. För en kunnig skogskarl är det säkert ingen överraskning men de flesta okunniga som idag sköter skogar kan det möjligen förvåna.
Efter avverkningar har ibland lövslyet formligen exploderat och helt tagit över hygget. Men efter bara några år har det vuxit ihjäl sig, dött bort, gratis, och ersatts av goda föryngrade blandskogar. Det döda lövet har fått stå kvar. Det hämmar inte den nya skogen och det blir boträd och annat - gratis. Sådant som betongskogsbrukets experter med sina fina titlar, knickers och knästrumpor, i nyvaknat naturintresse försöker skapa till höga kostnader genom att låta skördarna stumpa och lämna förstört värdefullt kvalitetsvirke stående i skogen. Det påminner om labila tonåringars självskadebeteende eller varför inte religiösa fundamentalisters självpiskande.
Sådana alternativa eller ursprungliga skogsodlingsmetoder som jag nyss nämnt skulle det behöva forskas i, för att åter väcka liv i förut känd kunskap. Men den resan blir kanske inte så lätt eftersom det vuxit fram en maffia som har gjort det till ett stort geschäft att lura och tvinga skogsbruket att använda onödiga, olämpliga, skadliga och utomordentligt kostsamma skogsodlingsmetoder. Det är klart att det är ett privilegium som man inte frivilligt avstår ifrån. Och tänk på alla politiskt utsedda dignitärer på sina oförtjänt höga hästar, som måste förlora ansiktet när deras inkompetens avslöjas och deras betongskogsbruk hamnar på soptippen. Vem ska orka vårda deras egon?
Sådana alternativa eller ursprungliga skogsodlingsmetoder som jag nyss nämnt skulle det behöva forskas i, för att åter väcka liv i förut känd kunskap. Men den resan blir kanske inte så lätt eftersom det vuxit fram en maffia som har gjort det till ett stort geschäft att lura och tvinga skogsbruket att använda onödiga, olämpliga, skadliga och utomordentligt kostsamma skogsodlingsmetoder. Det är klart att det är ett privilegium som man inte frivilligt avstår ifrån. Och tänk på alla politiskt utsedda dignitärer på sina oförtjänt höga hästar, som måste förlora ansiktet när deras inkompetens avslöjas och deras betongskogsbruk hamnar på soptippen. Vem ska orka vårda deras egon?
Falun måndagen den 3 juni 2019
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar