.
Titt som tätt i medias skriverier, som försiktigt förhåller sig till allt som gått åt helvete varje gång det brunnit i våra skogar, tittar kritiken mot Rakel fram. Rakel är den digitala blåsljusradion som man lång tid försökt lansera för alla samhällsbärande funktioner och som aldrig fungerar. Det är det som INTE skrivs om den som är allra intressantast. Även om den plötsligt en dag skulle fungera - vilket den alltså inte gör - skulle den ändå inte göra jobbet.
Orsaken är att den är helt feltänkt. Den är inte ett hjälpmedel för att få fungerande kommunikationer och hålla alla inblandade ajour med vad som händer i en kaotisk och oförutsägbar situation. Den är inte heller ett redskap för att nyttiggöra sig den kunskap och lokalkännedom samt den vetskap om den aktuella situationen som finns i organisationen. Ofta är det ju så att kunskapen finns i organisationen, men inte där den behövs.
Under min tid som elverkschef och elverksägare var jag inbjuden till ett ”maranata-möte” på Arlanda vid vilket man skulle försöka sälja in Rakel till oss eldistributörer. Bakgrunden var att de stora drakarna i eldistributionsbranschen hade förvärvat verksamheter runt om i landet, försökte driva dem från centraliserade driftcentraler av klassiskt stalinistiskt snitt och hade upptäckt att de inte kunde kommunicera med sina enheter. Då försökte man lura de kommunala och privata elverken att vara med och betala för att lösa de stora drakarnas problem.
Men apparaterna var stora och klumpiga, hade en mängd fel och brister samt usel täckning. I jämförelse med de små telefoner som hade kommit vid den tiden var Rakel som att gå 15 år tillbaka i tiden och åter börja släpa runt en telefonkiosk hängande om halsen. Men den viktigaste bristen, som att döma av hur skogsbränderna sköts alltjämt finns kvar, var orsakad av okunniga chefers och stalinisters dna. De som har utvecklat Rakel tror att man bedriver eldistributionsverksamhet enbart genom ordergivning uppifrån. De har inte alls förstått hur viktig informations- och kunskapsöverföringen i motsatt riktning är. Och viktigare ändå - de har inte förstått hur viktig den tvärgående informationen är.
På Ekfors hade vi ett kommunikationsradiosystem med hundraprocentig täckning OCH reservkraft. Det medgav vid behov öppen kanal vilket praktiskt taget alltid användes, trots att selektiv trafik var möjlig. Alla inblandade kunde följa allt som kommunicerades. Den som hade kunskap som han hörde att efterfrågades kunde omedelbart tillföra den. Den som hörde att något farligt var på väg att hända kunde ingripa. Och den som hörde att en insats efterfrågades som han kunde utföra kunde åta sig det. Det var ett fantastiskt effektivt hjälpmedel i det kaos som ett större elavbrott är. Och en skogsbrands kaos är mycket närbesläktad med ett elavbrotts kaos.
De här stackars stalinisterna som ingenting kan, som i enlighet med den helt misslyckade chefsrekryteringen i den offentliga sektorn aldrig har varit med om och därför inte heller kan de jobb de satts att chefa över, har naturligtvis inte en aning om vad som behövs. Följaktligen utvecklar de ett kommunikationssystem som kommer hela organisationen att påminna om en blind som leder en blind. Det är bara att slänga hela systemet direkt i papperskorgen. Det går temporärt bättre helt utan, med bara de anställdas privata telefoner - trots deras fel och brister. Och hos de som slösat bort hundratals miljoner på att utveckla detta odugliga system bör man utmäta ansvar. Mot bakgrund av hur viktig funktionen är, och hur man skött uppgiften, är det en stor brist att vi saknar möjligheten att utmäta ansvaret med hjälp av giljotinen. Det skulle annars vara en både kostnadseffektiv och långsiktig lösning :-)
Detta hjälplösa lallande som man ägnar sig åt med hjälp av Rakel i samband med skogsbränderna kan liknas vid en fotbollstränare som inte går igenom taktiken inför matchen med sitt lag. Istället pratar han med spelarna individuellt och ger dem alla olika taktik. Sedan ser han inte matchen, tar inte emot information om vad som händer, men delar löpande ut nya individuella order utan att låta de andra spelarna få veta om vilka order övriga spelare fått. För att garantera att det ska gå åt helvete är dessutom alla spelare försedda med bindel för ögonen så att de inte kan se var bollen är, inte var motspelarna är, inte var lagkamraterna är och för säkerhets skull inte heller kan se mot vilket mål de spelar. Tacka fan för att det går åt helvete! Det som är konstigast med det här är att det inte dör mer folk, såväl brandmän som poliser och allmänhet. Men det hinns väl med antar jag. Vi har ju knappast sett vår sista skogsbrand.
I klass med kommunikationskatastrofen är naturligtvis att man istället för att väcka liv i gammal kunskap om hur man sköter skogsbränder håller på och bokstavligen bränner upp skattepengar med de flygande kaffekopparna. Det är väl som vanligt när idioter får för sig något. Det kommer att hålla på tills några sådana krockar i luften när man leker skogsbrand.
Falun fredagen den 7 juni 2019
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar