.
Mycket tyder på det utomrättsliga rättsväsendet skördat ännu en seger ägnad att undergräva det som trots allt återstår av rättstrygghet i landet.
Vår polis, åklagarmyndighet och våra domstolar är experter på att avkunna politiska domar. Men åtminstone vad på polis- och åklagarmyndigheter ankommer är de inte lika skickliga på att genomföra riktiga polisutredningar och leda dem till fällande domar. Polisen är numera bra på att snabbt suga in någon eller några av de vanliga misstänkta, efter hand som somalier och araber skjuter skallen av varandra på våra gator, torg, restauranger och köpcenter, ibland även träffande en och annan oskyldig. Det sker tämligen omgående, när ärendena är färska och media ännu orkar bry sig. Men sedan, när media lugnar ned sig släpper man dem så småningom, mer eller mindre i smyg.
Det är naturligtvis ett problem för alla inblandade, inte minst politiken, att uppklarningsprocenten i fråga om grova brott är så nära noll. Utöver ”politiskt uppklarade” fall blir det ju inte så mycket uppklarat.
Av det som utspelar sig verkar det som att man utvecklat ett sätt att hantera saken utan att tvingas lära sig sitt arbete. Man häktar helt enkelt ett antal personer på obestämd tid. Så småningom kommer de att släppas. Flertalet mord och annat blir som tidigare ouppklarade. En del kommer säkert att sitta där oskyldiga, andra är kanske skyldiga, men ofta blir häktningen det enda straff de får. Problemet är inte att en del skyldiga blir häktade och får sitta där som ett slags ställföreträdande brottslingar, figuranter, för att politiken, polisen och åklagarna ska komma undan ansvar för sin inkompetens. Problemet är istället att oskyldiga blir det och att en grundbult i ett fungerande rättsväsende är att man ska betraktas som oskyldig tills man är dömd. Det framstår numera allt mer som betydelselös floskel.
Nästa steg i rättsväsendets förfall blir att man efter medialt uppmärksammade brott helt sonika skickar ut piketen för att suga in några stycken på måfå - likgiltigt vilka. Så fungerar det nog ofta i korrupta diktaturer. Förmodligen är det likadant i korrupta demokratier. Korruptionen är den gemensamma faktorn. När man får sitt jobb på grund av politisk korruption och dito lojalitet behöver man inte kunna jobbet och lär sig det inte heller.
Ingen av de här ansvariga för att oskyldiga blir långtidshäktade blir någonsin vare sig avskedade, åtalade eller dömda. Det är bra för de korrupta - inte lika bra för rättssäkerheten.
Häktning är ett långtgående ingrepp i individens liv och frihet. Det är inte meningen att häktning ska tillgripas för att med hjälp av häktningen straffa människor som man vill, men inte kan, straffa på annat sätt - skyldiga såväl som oskyldiga.
Falun tisdagen den 30 juli 2019
Mikael Styrman
.
Fenomenet som sådant att när andra uppslag saknas för att gripa mordmisstänkta mer eller mindre godtyckligt sy in personer som på annat vis ådragit sig uppmärksamhet tidigare är inte nytt för det nutida Sverige. Under större delen av 1900 talet hade polisen ett register över homosexuella män, detta en bra bit in på 1960-talet minst.
SvaraRaderaDå ett inga andra spaningsuppslag fanns, och mordoffret var en man gick det alltid att kalla det för "homosexmord" och sy in någon lokal bög som man kunde tortera fram ett erkännande från. Eftersom homosexualitet dock var klassat som sinnessjukdom blev påföljden för ett "homosexmord" följdaktligen tvångsvård på sinnessjukhus, (är osäker på om termen på den tiden var rättpsykriatisk vård).
Jag har inga som helst sympatier för dagens hbtq rörelse, och mitt inlägg ska ej ses som ett försvar för deras hysteriska lättkränkthet i dagens Sverige. Däremot har polisens arbete knappast ändrats mer än att man nöjer sig med att gripa och häkta, men står över att tvinga fram erkännanden genom våld och hot (än så länge i vart fall....)
/ fänrik Stål