.
Idag, på 25-årsdagen av haveriet, har nomenklaturan, överlevande och anhöriga högtidlighållit minnet av Estonia-haveriet med sina 852 döda. Eller med andra ord har man firat Ingvar Carlssons skamlösa Estoniamygel som innebar att man först skulle bärga alla omkomna, sedan lysa frid över haveriplatsen och kröna stolligheterna med att även täcka över vraket - under vattnet - och göra det olagligt att besöka vraket - vilket man inte kunde göra, eftersom det låg på internationellt vatten. Allt för att dölja de militära skumrasktransporterna från det sönderfallande Sovjetunionen och att de helt hänsynslöst utfördes på ett civilt passagerarfartyg.
Anna-Britta Leijon och Ebbe Carlssons tokerier under ”Den Stora Oredan”, som man väl kan kalla galenskaperna i kölvattnet på Palme-mordet, var ganska måttliga stolligheter jämfört med vad Ingvar Carlsson lyckades åstadkomma med Estonia.
När greppet om våra korrupta media försvagas och propagandafasaden så småningom krackelerar, kommer Ingvar Carlsson främst att ihågkommas för sin roll i Palmemordet, och beskyddandet av mördarna genom de olagliga pajaserier man avsiktligt förvandlade Palmeutredningen till, samt för sin roll för att göra Estonia till de värsta tokerierna sedan regalskeppet Wasa. Ja, naturligtvis med bred marginal överglänsande Wasa, som i jämförelse med Carlssons Estonia-cirkus väl närmast kan beskrivas som en dålig dag på varvet. Men på 1600-talet var det förstås en stor sak. Men då hade ju inte Sverige provat på nationalsocialdemokratiskt vanstyre.
Falun lördagen den 28 september 2019
Mikael Styrman
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar