söndag 17 november 2019

Linnéa Claeson viker ut sig i Aftonbladet



Ja, hon gör det. Hon viker ut sin okunnighet och sin arrogans, i en krönika med rubriken ”Fler SverigeDemokrater borde komma ut ur garderoben”. Ni vet vem Linnéa Claeson är? Den där unga flickan med det mångfärgade håret som gärna uttalar sig i kvinnofrågor.

Hon skriver att SverigeDemokraternas anhängare ska komma ut ur garderoben, att hon är nyfiken på människors partisympatier. Vem är inte det ibland? Men vi har ju faktiskt valhemlighet i Sverige. Vad var och en röstar på är den enskildes ensak. Det är upp till en själv att avgöra om man ska vara offentlig med det. Det kan finnas goda skäl att vara försiktig med det. Särskilt om man för sin utkomst är sårbar för politikers snarstuckenhet och långsinthet. Valhemlighetens syfte är att freda den enskilde från påtryckningar om att rösta si eller så. Eller att freda den enskilde från trakasserier från olika partifunktionärer om man skulle beslås med, eller misstänkas för, att rösta på något annat än just deras parti.

Alla som har lite erfarenhet från att ha besökt vallokaler vet att många inte begriper sig på eller bryr sig om valhemligheten. Att partifunktionärer i organiserad form kastar iväg andras valsedlar i vallokalen och står och blänger på de röstande, psykar dem, är bara allt för vanligt. Överlägset mest bemannat med sådana funktionärer och anhängare är socialdemokraterna - och har så alltid varit. Likaså ovanan att kuska hel- och halvdöda eller senila människor till vallokalen med eller mot deras vilja, liksom att rösta för deras räkning - utan att bry sig om att kajka dem till vallokalen.

Linnéa Claeson stoltserar med sin begränsade livserfarenhet. Sådan borde istället föranleda viss ödmjukhet. Men hon verkar vara en typisk ung journalist av den där typen som tycks tro att hennes befattning som journalist gör henne särskilt lämplig att mästra äldre människor om hur det var förr, utan att ana eller bekymras av sin egen okunnighet.

Ett exempel på just det senare kan vi se när hon mässar om SverigeDemokraternas nazistiska förflutna. Men socialdemokraternas långa och goda samarbete med just nazismen tycks hon ovetande om. Jag skriver ”tycks” för det går inte att veta om de uppfattningar hon torgför i Aftonbladet är en följd av ungdomlig arrogans och okunnighet eller om hon är en sådan gangster och/eller psykopat som socialdemokraternas underhuggare tyvärr ofta visat sig vara och hon därför är obekymrad om sitt förhållande till verkligheten.

Ett exempel på hennes märkliga förhållande till verkligheten kan man finna i frågan: ”Hur känns det att rösta på en kvinnofientlig politik?” syftande på SD-väljare. Hur kan man argumentera på det sättet mot bakgrund av vad som pågår i vårt samhälle, inte minst med kvinnofriden? Det är väl ändå inte SverigeDemokraterna som öppnat rikets gränser på vid gavel och släppt in okontrollerade mängder fostrade i en kultur i vilken kvinnor inte har något värde och heller inga rättigheter. Kan en hederlig människa ens ha mage att argumentera så oseriöst?

Vare sig hon är okunnig eller skrupelfri så är det ju inte särskilt bra. Hon borde lära sig mer om hur vårt samhälle fungerar och inte fungerar, samt om dess historia, innan hon börjar mästra människor om det. Allmänbildning borde även vara ett minst lika viktigt urvalskriterium när man anställer skribenter på våra nyhetsmedia som förmågan att färga håret i olika kulörer, hur käckt det än kan te sig.

Falun söndagen den 17 november 2019
Mikael Styrman
.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar